Allm.–täml. allm. i de nordvästra delarna av Närke, exempelvis 87 bestånd inom 6 km² i Garphyttan–Ånnabodatrakten i Kilsbergen i Tysslinge (Löfgren 1994). Den är delvis koncentrerad till landskapets kalkområden, vilket motsäger att arten är indifferent till kalk som hävdas i Flora Nordica 1. Gyllenhaal (ms 1774) anmärkte gråalen särskilt från Asker och Sköllersta vid sina besök i kalkområdena.

Huvuddragen av utbredningen är känd sedan länge. Vid inresan i Närke noterade Tidström (ms 1756) gråalen mellan Djupadal och Glanshammar. På ungefär samma plats på Käglan såg Wahlenberg (1826, ms 1821) ”mycket av” arten. En annan resenär antecknade gråalen vid Askers kyrka: ”Den följde oss sedan genom hela Nerike, men naturligare, både till växtställe och structur. I Asker var den buske” (Indebetou 1824). Afzelius (ms 1772–1789) anmärkte den särskilt från trakten mellan Vretstorp och Blackstad och Törneros (1827–1838) såg på Vibyslätten ogenomträngliga snår av idel arre, d.v.s. gråal, i vägdiken, hagar och backar.

I vissa socknar var den allmännare än klibbal. (Gellerstedt 1852, Hartman 1866). Gråal förekom i Närke ”mest i landet efter Norrland” (Nyman (1868, Fransson 1965). På kartskissen i Andersson (1893) fanns gråal allm.–spridd V om en linje Vättern–Läppe och ansågs vara på fortgående spridning SÖ-ut längs Hjälmaren och Arbogaån.

I södra Närke spårade Sernander (1900) en tydlig spridningstendens. Enligt A. Råhlén, Råå gård, saknades gråal längs Vättern från Kråksången i norr inåt landet till Nytorp och söderut till Nydalen 1925 (Broddeson ms). Den fanns ”flerstädes på Vätterns stränder och i det inre av Hammar” (Segerström (1932).

Gråalen söktes vid Porla av flera botanister men hittades aldrig (Wahlenberg ms 1821). Kjellmert (1947) letade noggrant i Svennevad och fann en enda lokal. Numera finns gråalen österut längs hela Hjälmarstranden på 24 lokaler i Rinkaby och 26 i Glanshammar (Nilsson 1986).

Riktigt stora gråalar är inte kända. Ett träd vid Svartån i Snavlunda i Längbro är i bho 149 cm (Löfgren 2000a), ett i en bäckdal vid Ösjö i Viby 115 cm (Nilsson ms).

Växtplatser är stränder, brottområden, grustag m.m. Den finns även i bryn och igenväxande åkrar m.m. I kalkområden, bl.a. i Latorp, är den delvis allm. och ymn.

Gråal var allmänt järnvägsodlad i Sverige (Sundius 1906). Utom ovan redovisade alléträd är den sedd planterad som vägträd vid Karlslund i Längbro 1999 och häckväxt vid sommarstuga vid Ekeby i Almby 1993.