Kvävegynnad frisk- och torrängsväxt vars åkerförekomster har bekämpats, men arten förekommer ännu i åkrar och närliggande kulturpåverkad vegetation i hela Närke. Enl. ett samtida vittne ”uppfyller den hela åkrar” (ÖLHK 1870) och betraktades som ett svårt ogräs (Broddeson ms). Dess fröspridning är effektiv. Blomberg (1871) räknade till 222 507 blommor på ett enda stånd. Vid Stensmossen i Skagershult växte ett ex. 1991 ute i myren bland sileshår.
Första fynd
Samzelius 1760 (utan frekvens eller lokal), ms 1758 (allm.). Viby Kärr 1848 Zetterstedt (UPS).
Bygdenamn och bruk
”Fördrifwer loppor och obehaglig för bien. Gifs boskapen för trångbröstighet” (Samzelius ms 1758).
Växten kallades i Närke surtopp (Samzelius) och namnet återkommer i många 1800-talsuppteckningar i Asker, Ekeby och Längbro (ÖLM 329). I Lillkyrka sade man surkuller (ÖLM), möjligen efter Gellerstedt (1831) som troligen hämtat namnet utifrån. Hofberg (1868) och Berglund (ms 1867) anger surtuppar och ÖLHK (1870) prästkragar.