Giftig läkeväxt, allm. i hela Närke i torr–frisk ängsvegetation samt i hagar och i igenväxande sådana m.m.
Lämningar av R. acris-typ har konstaterats i södra Kilsbergens senglaciala–förboreala omkr. 9 000 år gamla lager (Florin 1969).
Första fynd
Samzelius 1760, ms 1758 (allm.). Hardemo Ahlavi 1852 f. fl. pl., Zetterstedt (UPS/SMu).
Bygdenamn och bruk
Smörblomster och smörblomma är gamla namn på växten använda redan av Samzelius (1760) och kända från Lerbäck sedan 1840-talet (Grill 1964). Vanligare i talrika uppteckningar i Närke var solöger, använda i Asker, Ekeby, Götlunda, Lillkyrka och glosöger i Asker, Askersund, Hammar och Tysslinge (Kjellmark ms 1857, ÖLM 1732). I Asker fick växten också heta gipsöger, i Tysslinge även smöröger och solöger (ÖLM 958, 1795).
Solöger eller gullöger brukade man under lek i Kräcklinge där de ”hålles under hakan för att utröna om en person var mycket begiven på smör, ju gulare återglans av blomman kastades, dess mer smör hade han ätit” (ÖLM 970).
Lokaler
Med fyllda blommor
Kumla Hardemo (ovan).
Lekeberg Edsberg Backa, vägkant 1925 I. Hjalmarsson (S).
Örebro Hovsta V om stationen, 20 m S-ut, Lutebäcken, fuktig gräsmark 1923 A. Welin (S). Rinkaby Kolja 748 753, dikeskant 1958, sedan utgången (Nilsson ms).