Mineraljordsväxt vars spridning påskyndats av nyanlagda vägar och järnvägar. På Hjälmaröarnas många sandstränder och sandfält är den vanlig och möjligen inhemsk. Asplund (1925) noterade den enst. på kolbottnar i Garphyttans nationalpark. Den växte också vid ett kärr mellan Axsjöarna i Tysslinge 1989. Växtplatser är även sandjordsåkrar, grustag och betesvallar m.m. Långa sammanhållna bestånd antecknades 1933 av Broddeson (ms) mellan Lillån och Yxtaby i Hovsta.
Gulsporren betraktades som ett svårt ogräs i Sverige (Lyttkens 1885) och uppträdde sälls. på Mellansvenska myrodlingsvallar (Tolf 1903).
Första fynd
Samzelius 1760, ms 1758 (vid Askersund, m.fl. lokaler). Örebro norra kyrkogården 1858 Azn (OREB).
Bygdenamn och bruk
Linaria anmärktes vid Örebro apotek 1736 (Gentz 1949) och drogen fanns i våra äldre farmakopéer (Hedbom 1919).
Samzelius namn på arten i Närke, flugblomster, är hämtat hos äldre författare och syftar på att växten lagd i mjölk dödar flugor.
Lokaler
Med blommor utan sporre
Örebro Mellösa Norra grundholmen 1927–1932 R. Morander & E. Julin (UPS, Morander 1986). Ånsta vid en stenmur nära Adolfsberg 1846 (Gellerstedt 1852). Järnvägen till Skebäck, på järnvägsbanken nära kruthuset 1875 C. & R. Hartman (UPS).
Arboga Götlunda östra Valen, nära Harkärret 1932 (Morander 1986). Stora Rävsvik 1945 (Morander 1986). NÖ om Sickelsjö, V om Rasbo 1985 !. S om Tjurlången 820 980, vägkant, 3 ex 1982 ! (OREB).