bockrot
Pimpinella saxifraga
Torr- och friskängsväxt på sand, grus och kalkberg m.m., allm. exempelvis längs åsarna. Vid Riseberga klosterruin i Edsberg har den hittats inbäddad i murbruksstycke, ”möjligen från 1100–1200-talen” (Sernander 1914b).
Första fynd
Samzelius 1760, ms 1758 (allm.). Hardemo 1852 Blomberg (LD).
Bygdenamn och bruk
Rot, ört och frö ingick i Svenska farmakopén 1–9 (1775–1908) och användes mot bl.a. huvudskorv (Samzelius ms 1758). I Lerbäck nyttjades den ”med brännvin mot gikt och reumatism” (ÖLM). Drogen insamlades på uppmaning av Medicinalstyrelsen under andra världskriget (Bondeson 1941).
Växten fick heta bockört, i Snavlunda allbotsrot (Samzelius 1760) p.g.a. nyttjandet som universalmedicin (Hofberg 1868).