Kärrväxt, allm. i Glanshammar, Rinkaby och Viby (Nilsson 1978, 1986). Förekomst i övriga socknar är svårbedömd, möjligen förbisedd. Ansågs förr vara allm.–spridd (Hartman 1866 m.fl.).
Växer i kärr av många slag och är dominerande i Trugamossen i Viby (Ekholm & Hallin 1980a). Klarar mindre fuktiga förhållanden, särskilt på kalkmark, t.ex. N om Hidingegård i Hidinge, frisk kalkäng, ymn. 1992. Växer även rikl. på starkt exponerade växtplatser uppe på järnvägsbankar etc.
Första fynd
Samzelius 1764 (Axberg Brunstorp). Samzelius ms 1758 (”Flerstans... på sanka ställen”). Örebro på norr 1853 Hamnström (LD).
Bygdenamn och bruk
Enligt Samzelius (1764a) har kärrfräken ”så frän lukt, at den ej allenast, både grön och torkad, ratas af Boskap och Hästar, utan gör ock alt gräs, som växer nära därintil, samt hö, som dermed är blandadt, osmakeligt för kreaturen, och skämmes således et helt ängstycka för ägaren.”
