Vitlök gavs i Hovsta mot fallandesot [epilepsi] och till hästar med ömmande tänder, i Ekeby till kor vid svår kalvning och i Sköllersta mot gikt (Saxon 1934a, b).

Vitlöksbrännvin var ett beprövat medel mot magknip eller kolik (Saxon 1934b, Tillhagen 1958, ÖLM 1732).

Harbe (1950 efter ÖLM 1093, jfr Hartman-Söderberg 1978) återger en uppteckning efter en kolare i Skagershult där skogsrået berättade för en hustru hur hon skulle få mannen att komma hem: ”ge honum uttå den där förbannade löken (si vitlök va allt troll rädda för), å ho lura i honom lite vitlök å senn så geck han allt hem. – Si vitlök å stål, dä va te fräjda sej för troll, dä hadde mäst alla människer i en littn pung om halsen”.