ängssvingel
Schedonorus pratensis
Allm. ogräs i hela området, särskilt i vägkanter och annan påverkad vegetation. Förr var det möjligen vanligt i ängarna.
Första fynd
Samzelius 1760, ms 1758 (flerst.). Hardemo 1853 Blomberg (LD).
Bygdenamn och bruk
Som fodergräs har arten odlats i Sverige sedan 1770-talet (Witte 1911), i Närke möjligen sedan 1740-talet: ”Will försöka uti Örebro” (G. G. Reuterholm i brev 1749 enl. Forsstrand 1919). ”... är et förträffeligt foder men fordrar god jordmon” (Samzelius ms 1758). Under 1800-talets andra halva och senare årtionden fick odlingen ett uppsving, bl.a. genom utlottning av frö genom Hushållningssällskapet (ÖLHK 1889, Jonsson 1902, Hegardt 1909). Vid Nynäs i Kvismaretrakten gjordes odlingsförsök 1914 (ÖLHK 1915).
Växten hette ängsvingel i Närke (Samzelius 1760).