Sahlstedt ms 1825 (Lerbäck).

Samzelius (ms 1758) urskiljde särskilt rundsileshår, men menade att tätmjölken kunde fås från alla sileshår, varför de folkliga namnen troligen använts för flera av sileshåren: ”På apotheken fås Boris solis ört. Saften, som swettas ut af bladen skal borttaga wårtor och liktornar... Örten lagd på miölksilen skal rätta en waslig miölk som härrörer der af at korna ätit swamp. För får tros hon wara skadlig.”

I Lerbäck kallades Drosera tätmjölksgräs och kunde fås på apoteket (Robson 1833). I Götlunda gick växten under namnet tätgräs och ”ströks i bunkar till tätmjölk” (ÖLM). I Tysslinge sade man tätte, tättegräs eller ta tätte: ”då skull-n ta lite nysila mjölk... å så bara ta uttå dä där slemme... då kunna-n få plocka många gånger å dä inte ville ta sig” (ÖLM 1795).