Den nu försvunna åkerskallran var i det gamla jordbruket ett svårt ogräs (Lyttkens 1885). Särkilt sandjordsåkrar med råg var utsatta för växten, som i några fall setts även i vägkanter, på gårdsplaner m.m. En omfattande förekomst fann Broddeson (ms) i Kvistbro mellan Falltorp/Källstorp ”hela vägen till Vekhyttan, även i sandiga åkrarna, täml. rikl.” 1925.