Vallogräs med hybridbakgrund vars spridning tycks ha ökat genom järnvägstrafiken efter 1850-talet. Beträffande bl.a. den komplicerade nomenklaturen se exempelvis Malmgren (1982). Mestadels mkt sälls.–spridd men i Glanshammar täml. allm. (Nilsson 1986).

Minst kulturpåverkad i klapperstensfälten vid Lockhyttan i Kil 1989 (Sundkvist, OREB) och på flera kalkberg. Den fanns på tak och åkrar kring Örebro samt på stadens gator 1841 och 1846 (Hammnström, LD). Ymn. bestånd är kända från ängarna vid Klockhammar i Kil 1874 (Hartman, UPS/GSa).

Nutida växtplatser är haghäll, kalkbrott, hamnutfyllnad, bangård, kyrkogårdsmur, vägren, masugnsslagg och gräsmatta m.m.