Västeuropeisk prydnadsväxt, förvildad i Sverige sedan 1840-talet, i Närke åker- och järnvägsogräs, efter 1965 nästen helt bunden till järnvägarnas grova mineraljord där den nu är spridd, exempelvis på Hallsbergs bangårdar ”1965–1983 i ökande frekvens” (Dalhielm 1984).
Utanför järnvägarna finns få uppgifter 1961–2000: ny vägren i tallskog, grustag, rabatt på ödetomt, vägkant, tipp.
Lokaler
Före 1960:
Närke (Kindberg 1877).
Askersund Lerbäck Åsbro, åker ovanför Talludden, 1 ex 150 m från sjön [1920-talet] O. Lemon (Broddeson ms).
Örebro 1898 G. Bågenholm (LD, UPS). Axberg Erstorp K. Kjellmark (Hedera 1886). Eker Runnaby [1850–1860-talen, Blomberg], OREB). Glanshammar 1915 G. Svensson (GLANSH), ”sannolikt odlad” (Nilsson ms). Kil kyrkogården 1861 A.Waetter (OREB, Hartman 1870, 1879); 1884 R. Kjellmark (S). Lillkyrka Ekebergs kalkbrott A. Ringselle (Hedera 1886).
Med vita blommor
Örebro Hovsta stationen, åtskilliga ex 1990 Asklund (UPS), Sundkvist.
