brunklöver
Trifolium spadiceum
Mer information om arten

Vallfröinkomling, förr spridd eller täml. allm. Genom upphört ängsbruk, frörensning, igenläggning av vallar och igenväxning är arten på stark tillbakagång och numera sälls. En översikt över dess förekomst i gränslandet mellan slätt och Bergslag i länet gav Malmgren (1982).

Utom ett par fynd i en bäckkärräng NÖ om Sörberg i Svennevad 1936 (Broddeson ms) och i Västra Trolldalen i Kil 1989 (Asklund) är växten funnen i åker- och vägkanter, på tomter, brottområden, skogsstigar, etc.

Brunklöver förekommer numera nästan alltid enstaka eller i små bestånd. Rikast sågs den 1932 ”ymn. i gräsåkervallar” vid Stora Hjortstorp i Örebro och ”rikl. hela vägen från Yxta till 200 m N-ut efter järnvägsdiket” i Hovsta (Broddeson ms) samt 1978 mkt rikl. vid ”vägen mot Svartkärret” 475 680 i Hallsberg (Dalhielm ms).

Första fynd

Samzelius ms 1758 (ej allm.). Wahlenberg 1833 (”passim copiose” [nästan allm.]). Bo ”Bo säteri 1844?” Anonym (UPS).

Bygdenamn och bruk

En uppteckning från Hidinge är tveksam till det förmodade namnet fårpungar ”enl. beskrivning, men säges växa på stenrösen” (ÖLM).

Ring t.o.m. 1969. Prick fr.o.m. 1970.