Kalkgynnad, dödligt giftig läke- och prydnadsväxt. Inom några lokaler i Kilsbergens Ö-kant ”av genomsipprande vatten ständigt fuktiga områden” vildväxande (Broddeson 1930a), i Närke förmodad ishavsrelikt (Eckerbom 1947a).
Idegran odlades i Örebros trädgårdar (Bagge 1785) och inplanterades i 4 ex. vid Uhlantorpet vid Skvalberget i Tysslinge 1928 och i 3 ex. vid Slätåsen före 1930 (Broddeson ms), båda inplanteringarna från närliggande, länge kända vilda bestånd. Idegranen hade ”stora bestånd av ursprungligen planterade” träd i storlekar upp till 25 cm diameter vid Supiro nära Hjälmarsberg i Almby (Öberg 1968b).
Bygdenamn och bruk
Idegranen ansågs ”tiänligt til nätta häckar och lefwande tapeter... Weden brukas til axlar, bogar, kannor och skedar” (Samzelius ms 1758). Idegrankvistar som prydnad i hemmen är kända i Närke (Dybeck 1845). ”Enligt R. Sernander var det under hans skolår vanligt, att idekvistar från Tysslinge torgfördes i Örebro” (Sahlgren 1912b). Kvistarna från Tysslinge och Vintrosa såldes på Örebro torg ännu under 1930-talet, men verksamheten upphörde efter en kampanj av Broddeson (1930a, 1948). Enligt honom var idegranen väl känd i Filipshyttan och virket användes till selpinnar och räfspinnar och en stor idegran fälldes omkr. sekelskiftet 1900 till begravningskransar mm.
Arten har i Närke kallats idgran (Samzelius 1760, ms 1758, ÖLM) och vid Hälshyttan i Hidinge på 1920-talet enligt K. Persson ”engelsk gran” (Broddeson ms). Flera ortsnamn har sitt ursprung i namnet idegran (Sahlgren 1912b, Samzelius 1946): Askersund Lilla Isåsen (Jssåssa 1687), Lerbäck Isåsen (Id´åss, Ijssååssen 1549, 1556), Ramundeboda Isberga (Idzbergh 1622, 1650).
Lokaler
Vildväxande bestånd eller träd:
Askersund Snavlunda Ernst Lindblad [före 1927] (Broddeson ms).
Hallsberg Hallsberg Kårstahult 497 588, lövskog, förvildad genom fåglar, 1 ex 2006 Nilsson (OREB). Brunnskullen 503 605, industriområde vid Ralavägen, i schaktmassor, 2 ex 2009 Nilsson (OREB).
Degerfors/Lekeberg Kvistbro Svartå A. Jensen (Hedera 1886).
Lekeberg Hidinge Hälshyttan, 1920-talet K. Persson (Broddeson ms). Svenshyttan, nära nationalparken, 3–4 km. SV om Lannaforslokalen, 1 ex, stamomkrets vid mark 41 cm, bho 22 cm, 1920-talet (Broddeson 1930a, ms). Knista Dorvestorp, ungt ex 1996 M. Andersson.
Örebro 1862 A. Trägårdh (GB/KCh). Längbro Mellringe (Gellerstedt 1852); nära Mellringe (Hartman 1866). Varbergaskogen 736 634, 1 ex 2010 M. Andersson. Mosjö ”Mosås socken 1878 leg. Grannisgummorna,” (UPS [seriös insamling?]). Tysslinge Samzelius 1760, 1764b, ms 1758. Hökerkulla äng (Gellerstedt 1831, 1852). Olofstorp 764 535, 2 ex på tomt i brynet, ej odlade enligt gårdsägaren 1998 !. Garphyttan i bergen 1841 (Hamnström 1842, LD); Garphyttan 1847 Zetterstedt (UPS); 1871 C. E. Hallberg (S); 1879, 1883 Hartman (UPS). Filipshyttan 1910 E. Jansson (OREB); (Broddeson 1930a); Filipshyttan V-ut 795 521, 1996 M. Andersson & K. Store. Skvaleberget, ”stigen uppåt fallet, för ca 35 år sedan fullständigt avverkat men ännu kvar, 50-tal ex.” 1928 (Broddeson 1930a, foto, ms); rätt talrik, domänskyddad (Broddeson 1948); ett 100-tal rätt väl bibehållna ex i rännilområde, största ex:et 6 m högt, stamdiameter ungefär 1,5–2 dm (G. Eriksson m.fl. 1943); 189 individ i och utanför reservatet, samtliga kvar 1976 K. Rosenberg (Janzon 1976); åtskilliga ex 1989–1998 !; 785 520, 789 521, 791 524, även telningar 1996–2000 M. Andersson; (U-B. Andersson 2004); 787 521, 788 522, 789 522, 790 523, 2004 M. Edqvist; 787 521, 12 träd 2005 G. Aronsson; 793 521, 2006 (Skogsstyrelsen); 789 522, 2009 M. Andersson. 200 m NV om Bergahagen, stamomkrets 2 m.ö.m. 30 cm (Broddeson 1930a, ms). Tennisbanan SV om Garphyttan 762 504, bryn, 1 ex 1991 !. Hjulåsen 1927 (Broddeson ms); 762 495 på åsen 1994 R. Karlsson. Vintrosa bergen ovanför Lannafors (Gellerstedt 1831, 1852); 1877 Hartman (UPS); 1921 T. Hellsing (LD, S, UPS); 6 ex 1927 (Broddeson ms); ca 30 individ 1928 (Broddeson 1930a, foto); stamomkrets 56 cm 1930 (Broddeson ms); alla på Kalkberget 3 och Förvaringsberget 2 fridlysta 1936 (Florin 1938); ”vid Lannafors kalkbrott... de flesta skadade” (Eriksson m.fl. 1943); nära 40 st. (Broddeson 1948); 189 ex, varav 35 inom Berget-reservatet samt 48 mellan Kanterboda skans och kalkbrottet 1971 K. Rosenberg (Furuholm m.fl. 1973); 1991, 1993, 1994 R. Karlsson, Sundkvist, !; 753 496, 753 499, 2004 (Skogsstyrelsen); 2005 T. Pettersson; 752 497, 1 träd 2008 M. Andersson; 751 497, 1 träd 2009 (Länsstyrelsen); 752 496, 2009 (Länsstyrelsen).