Kulturgynnad, spridd–täml. allm. i kalkområden, f.ö. sälls. Växtplatser är kalkberg, käll- och kärromgivningar, bäckraviner, ask- och hassellundar, ekhagar etc.

Tvåblad var allm. i ängen Ö om Lännäs 1774 (Gyllenhaal ms), ymn. i Hökerkulla äng i Tysslinge (Gellerstedt 1831) och fanns ”i stor myckenhet” i Tångsätters äng och Stockebäcks äng i Asker (Anonym ms 1910-talet).

I Götlunda finns någon enst. lokal vid Hästnäs. I Kilsbergen saknas växten nästan helt utanför kalken. Förr var nog även kalkfattiga slåtter- och lövängar en viktig växtplats för arten. Ännu ståtar tvåbladet i resterna av kalk-askängarna i Latorptrakten i Tysslinge. I Finnatorps äng växer 100-tals ex., men nu i kamp med ymn. älgört och andra kvävande grannar under ett tätnande lövtak.

En påminnelse om forna dagars rikedom gavs i Svartkärreservatet i Hidinge på 1990-talet, då området gallrades med påföljd att tvåbladen sprutade ur marken i 100-tal. Vid Lindudden i Götlunda odlades tvåbladet vid en sommarstuga på Hjälmarstranden 1980.