vildapel
Malus sylvestris
Mer information om arten

Värmetidsrelikt, ännu mkt sälls.–spridd i kvarvarande hagar och lövbryn. Kan möjligen förekomma något rikare i Viby, Glanshammar och Rinkaby (Nilsson 1978, 1986). I Lerbäck, varifrån inga säkra belägg finns, förekom apel förr ”sällsyntare” (Sahlstedt ms 1825).

Första fynd

Bristfälligt undersökt. Namngavs av Samzelius (1760) som ”skogsapel Pyrus malus” från ”Lanna högar och flerstans i ängar”. Härmed avses möjligen, som i nästan alla äldre obelagda uppteckningar och insamlingar, apel.

Lokaler

Närke Norra Hjälmarstranden (Blomberg 1865a).

Askersund Hammar Igelbäcken 089 361, 1991 ! (OREB/ELj). Snavlunda Tycke 421 482, 1992 ! (OREB/ELj).

Hallsberg Hallsberg Herrfallsäng 504 680, S om P-platsen 2008 H. Rydberg.

Örebro Lännäs Notboda 576 943, 1991 ! (OREB/ELj). Gunnarstorp 552 947, svallad, blockrik skogssluttning med ek, hassel och hässlebrodd 1993 ! (OREB). Vildmarken Ö om Hampetorp 569 968, lövskog med hassel 2008 H. Rydberg. Mellösa Katrinelund 682 869, 1990 ! (OREB/ELj). Hjälmsätter 658 887, 1992 ! (OREB/E.Lj). Tysslinge Hökerkulla äng 1853 Zetterstedt (S). Ånsta 682 624, tipp 2001 Lindström (S/ThK).

Arboga Götlunda Hästnäs 1975 ! (OREB/ELj). Rävsvik, Getingviken 1991 ! (OREB/ELj).