Allm. läkeväxt, delvis ymnigt dominerande på mulljord i nygallrade lövdungar kring kalkbrotten i Kilsbergen.
Första fynd
Samzelius 1760, ms 1758 (allm.). Götlunda 1858 (Blomberg, LD).
Bygdenamn och bruk
”På apotheken fås Acetosellae ört. Bladen brukas i sallat och innehåller en syra som öfwerträffar siälfwa citronen. Är landtmannens hygrometer, ty när des blad draga sig tilsamman och sloka, så båda de regn. Roten är rödaktig och röjer der den syra som uti hetsiga siukdomar är läskande” (Samzelius ms 1758). Dess saft tar bort bläckfläckar (Gellerstedt 1831). Den ingick i Svenska farmakopén 1–6 (1775–1845).
Växten hette förr i västra Närke haresyra, i östra Närke gökmat (Samzelius 1760, ms 1758). Det förra namnet upptecknades i Lerbäck (Grill 1964) och Längbro (ÖLM 32a). I Ekeby hette den haraklöver eller harväppling (ÖLM 1732), i Götlunda surklöver och gökråg (ÖLM).
Lokaler
Med ljusröda blommor med mörka ådror
Askersund Askersund Djupviken (Trolander 1888).
Kumla Ekeby 1899 A. Jansson (OREB). Hardemo E. J. Edlund (Trolander 1888).
Degerfors Nysund Stenkvista A. Jensen (Hedera 1886). Ölsboda, ymn. i barrskog mellan Sågarefallet och Lövfallet, allm. i barrskogar vid Sågarefallet (Hartman 1879, S, UPS).
Örebro Kil Skogen nära Klockhammar 1874 (Hartman 1879, UPS). Vintrosa Lannafors 1922 (T. Hellsing, S, UPS).
Arboga Götlunda Smedjebacken, hage NÖ-ut 1926 (U. Hedberg, S).