ormrot
Bistorta vivipara
Mer information om arten

Möjligen inhemsk på kalklokaler eller inkommen som starkt kulturberoende ängs- eller hagört, förr möjligen allm. i hela Närke.

Omkr. 9 000-årigt pollen ”av Polygonum bistorta-viviparumtyp” har hittats strax utanför Närkegränsen i Värmland vid Gräsmossen (M-B. Florin).

Betraktad som allmän av de flesta botanister sedan Samzelii tid, men minskar nu i samband med ängsbrukets försvinnande och upphörande hagbruk. Arten fanns tidigare i många ogödslade slåtterängar, varav återstår fragment vid Hyttebacken i Kil och Södra Vissboda i Knista. Utanför hagarna förekommer ormroten bl.a. längs skogs- och myrvägar, kring kalkbrott och i rikkärr vid bl.a. Brunstorpskärret i Axberg och Matstorpskärret i Svennevad. En förekomst om ca 200 m² sågs 1989 i en fuktäng vid Stenfallet i Lillkyrka (J. Wilhelmson).

Första fynd

Samzelius 1760, ms 1758, (allm.) (Viby Hamra äng [1840–1850-talen], Zetterstedt (UPS).

Bygdenamn och bruk

Kallades i Närke för stämgräs och ”fröna brukas at gifwa åt boskapen för utsot [diarré]” (Samzelius 1760). ”Af hennes rötter torkade och söndermalne kan bröd tilredas i dyr tid och hårda år” (Samzelius ms 1758).

Ring t.o.m. 1979. Prick fr.o.m. 1980.