Konkurrenssvag art under spridning i ogräsmarker, numera med hjälp av järnvägar och grustransporter, mest fr.o.m. 1960-talet. Den är känd förvildad i Sverige sedan slutet av 1700-talet, men i större skala i Mellansverige först längs banvallar på 1950-talet (Almquist 1957). I Askersund sågs den här och där enst., mest Ö-ut 1920 (G. Åslind enl. Broddeson ms).

De rikaste förekomsterna, ca 200 ex., fanns 1978 i en vägslänt vid Ulriksberg i Örebro samt på tippen vid Gudmundstorp i Rinkaby (båda Nilsson ms).