Sedan flera liknande arter uppmärksammats förvildade i Sverige kan någon av följande uppgifter möjligen avse annan art.
Gammal trolldoms-, läke- och grönsaksväxt, förr ofta odlad på torvtak. Enl. Sernander (1931, 1933) var vildväxande taklök redan ovanlig: ”Nu känner jag icke en enda säker fyndort”. Graden av förvildning är ofta svår att avgöra utifrån uppgifter om meddelade lokaler. Odling på gårdar har nog ofta skett för att snart glömmas, varefter växten klarar sig själv vid plantering på hällar och i andra miljöer där igenväxning inte förekommer. På ödetomter hittar man den i rösen, husgrunder och murar.
Vid Hinderstorp i Kvistbro fann Broddeson (ms) på en häll inne i skogen ett 100-tal ex. 1932. Kjellmert (1947) såg växten på diabasen vid Krustorps bangrindar ”förvildad sedan minst 50 år, mycket riklig, säkert största förekomsten i landskapet”.
Första fynd
Samzelius 1760, ms 1758 (Snavlunda, Edsberg och Svennevad). ”Nericiae” ([tidigt 1800-tal, ur herb. E. Fries] UPS). Viby Kärr 1851 Zetterstedt (UPS).
Bygdenamn och bruk
Odling av taklök hade praktiska fördelar. Den ”växer på taken och fäster mullen” (Samzelius 1760) och var vanlig på taken i Tiveden (Bäckgren 1926), ”... men har i regel försvunnit samtidigt med torvtaken” (Junell 1971). Efter omkr. 1900 försvann under 30 år knappt 20 torvtak med taklök i Närke (Broddesons ms), oräknat de som aldrig hann registreras.
Slutet som torvtaksväxt sammanfattades av Sjöbeck (1935b): ”förr på torvtak, nu i trädgårdar och gravkullar på kyrkogårdarna”, vilket Broddeson (ms) exemplifierade från Bertilstorp i Kvistbro 1934: ”pörtetorvtak ännu för 10 år sedan, därifrån planterad på Kvistbro kyrkogård”. På Kumla kyrkogård såg Broddeson (ms) taklöken på ett 20-tal gravplatser 1940. Vid Götlunda kyrka, under en tid på 1800-talet O. G. Blombergs hemtrakt, sågs taklök på gårdsmuren 1981 (OREB).
De sista säkra noteringarna från torvtak finns i Nilsson (ms): Lerbäcks hembygdsgård 1994. Davidsson-Friberg (2000) fann den på torvtak vid Odinsberg i Adolfsberg i Ånsta, möjligen i sen tid, men ger inget årtal.
Broddeson (ms) fann taklök 1932–1934 på fyra jordkällartak i Snavlunda, Kvistbro och Lännäs. Den odlas numera som kantväxt och häll- och blockprydnad, i gräsmattor m.m.
”På apotheken fås Sempervivi majoris ört. Saften helar brennskador, med honing brukad förtager Torsken [svampinfektion]. Kålfrö blött här uti förwaras at ei loppmasken äter plantorna.” Taklök ingick i Svenska farmakopén 1 (1775). Dess medicinska egenskaper är många men numera förbisedda (Sandberg m.fl. 1983).
Växten kallades taklök (Samzelius 1760, ms 1758), i Bergslagen Thore-skägg (Dybeck 1849, som härmed kanske avsåg Örebro län). Vid Broddesons (ms) besök vid Almfallet i Mellösa berättades 1932 att växten kallades skånsk kaktus och att den växt på två stugtak ”till för 30 år sedan”
