Läkeört på allsköns kväveberikad mark vid gårdar och på skräpmark. Gråbo har alltid betraktats som allm. i hela Närke med undantag för Segerström (1932) som fann den täml. allm. i Hammar och Lerbäck. I Lomtärntrakten i Askersund sågs den ingenstans 1990 (B. Pettersson). Växten uppträdde i Kvismaredalens havreåkrar i stora mängder efter sänkningsföretagen (Östman 1902).
I ett räkneförsök konstaterade O. G. Blomberg (1872) att han funnit ett ex. med 723 600 blommor.
Första fynd
Samzelius 1760, ms 1758 (allm.). Hidinge mosse 1921 T. Hellsing (UPS).
Bygdenamn och bruk
”På apotheken fås Artemisiae röda och whita ört. Gråbo kol, som intet annat är än siälfwa roten, hafwa hos de gamla warit ansedde med mycken widskepelse. Decoct af gråbo gifwer landtman åt dem som hafwa annan dags frossa. Bladen stoppade i fyld gås gifwa henne en behagelig smak” (Samzelius ms 1758).
Gråbo ingick i Svenska farmakopén 1–4, 7 (1775–1790, 1869) och i Lekebergs-moras leveranser till Laxå husapotek på 1820-talet (Laxå bruks arkiv). I Ekeby och Viby kokades gråbo till kor mot diarré och förkylning enl. Skölda-Fias recept på 1870-talet (Viberud 1961, ÖLM 967, 1732).
Gråbo är det enda kända namnet på i växten i Närke (Samzelius 1760, ÖLM).
Lokaler
Med gula blommor
Askersund Lerbäck Mariedam, bangård 1995 Nilsson (OREB).