Kalkgynnad växt som torde ha varit väl känd till namn och utseende men saknas i Samzelius (1760, ms 1758).
Det tyder på att den möjligen inte fanns i Närke vid den tiden, vilket dock motsägs av mängden uppgifter under 1800-talet.
På ett 10-tal äldre lokaler hade den försvunnit fram till 1993. Ett 10-tal bestånd har flyttats eller inplanterats 1913–2001. Den länge kända förekomsten i Latorpsängen i Tysslinge rapporterades borta genom uppodling, igenväxning och inplantering i trädgårdar. Från en trädgård, dit de tidigare förts, återplanterades 3 bestånd till Kantängen 1962. Där räknades 14 plantor med 390 stänglar 2002 M. Rosenberg (B. Svensson 1970, Hallin ms). Den närliggande Torrängen genomgick samma renovering. Här bar 3 plantor drygt 80 stänglar 2002.
Första fynd
Wahlenberg 1826 (Tysslinge” in prato Hökerkulla”). Hökerkulla 1846 E. G. Blomberg, Hamnström (LD).
Bygdenamn och bruk
Växten gick vanligen under namnet grismagar (Hofberg 1868, Vesterlund 1893, Lagergren 1922–1925, Jansson 1947a, Broddeson ms, ÖLM) även av ”bönderna i Hökerkulla” (Widén 1929). Hos Gellerstedt (1831) hette de guckuskor. Från Hidinge och Knista känner man namnet balleskräppa,”ej bollskräppa ss. hos Lyttkens 1912” (ÖLM).
Lokaler
Utvecklingen i sammandrag:
Närke (Hartman 1832); (Högberg 1843); [1850-talet] C. A. Vestlund (OREB); täml. sälls. i västra och mellersta Närke (Hartman 1866); (Nyman 1868); kalkängar R. Sernander (Anonym 1925b); en enda återstående lokal (Kierkegaard 1926); det sammanlagda antalet blommande ex understeg 20 på 1930-talet, nu endast 15 ex på 5 lokaler (Roseen 1934b, 1972); ”sista exemplar på gamla kända växtplatser nu här och där befinna sig i trädgårdar i närheten” Jansson (1955b); på 15-tal platser i länet (Ekholm m.fl. 1984); sälls. (Krok & Almqvist 1985).
