Kalkgynnat gräs som i naturlig vegetation har setts i gles tall- eller lövskog på kalkbergen i bl.a. Glanshammar (Nilsson, !) och i Norra Trolldalen i Kil (Asklund). Det är f.ö. spritt i kulturpåverkade kalkområden. Förr växte backskafting i slåtterängar (Furuholm m.fl. 1973).
Vid bl.a. Skala i Glanshammar hyste kalktallskogen verkliga jättebestånd av delvis blommande backskafting 1999. Stora och rika förekomster noterades vid flera kalkbrott i Hammar 1991, bl. a. vid Övre Forsa, V om Hällevimossen, Brännlyckan och Knallagruvan. Broddeson (ms) noterade ”massvis” vid Öa i Nysund 1930.
Första fynd
Hellbom 1871b (Viby). Samzelius ms 1758 (Viby). Kumla Yxhult 1896 A. Jansson (OREB). Trots uppgiften hos Hellbom noterad som ”icke anmärkt i Närke” i Hartman (1879) vilket återkommer hos Neuman (1901).
