Taklostans svenska historia går tillbaka till 1745 och Linné (Nordstedt 1920) men måste, med hänsyn till den allmänna förekomsten i Närke under Samzelii tid, här vara av äldre datum. Växten var före 1883 känd blott från Uppland och Närke (Hård 1924).
Främst växer den längs järnvägar och vägar, i sandfält, på sandstränder och andra mineraljordar. Taklostan påträffades 1995 insådd i en vägslänt i Viby (Nilsson, OREB). Insåning längs vägar och järnvägar är dåligt känd, men tycks vara en orsak till att växten är spridd i Närke idag.
Första fynd
Samzelius 1760, ms 1758 (”på alla tak”). Örebro 1860 Anonym, möjligen samlad av A. E. Öman, som har ett odaterat ex. av växten i samma herbarium (OREB).
Bygdenamn och bruk
Djurklou (ms) anger namnet backlosta efter Hamnström, men jag har inte kunnat finna källuppgiften som återkommer i Rietz (1862–1867). Växten kallades och gjorde skäl för namnet taklosta (Samzelius 1760) ända fram mot 1900-talet då torvtaken försvann.
