Åkerogräs, känt i Sverige sedan 1600-talet. Enl. Hartman (1866) var åkerkål täml. allm. i synnerhet i västra och mellersta Närke. Den var täml. allm. i Hammar och Lerbäck (Segerström 1932). Kjellmert (1947) fann blott 3 lokaler i Svennevad.
Ännu på 1970-talet sågs den på 8 lokaler i Viby (Nilsson 1978), efter 1980 på ett 10-tal lokaler i Närke. Senast fanns 3 ex. på tippen vid Skyllbergs idrottsplats i Lerbäck 1991 och längs E18 i Karlskogadelen av Knista 1997 (O. Nilsson 2008).
Dess vanligaste växtplatser på 1920–1950-talen var klövervallar, råg-, havre-, potatis- och ärtåkrar med enstaka fynd också i trädgårdar och i en löväng (Broddeson ms). Under 1800-talet rensades höstsädesfälten genom plockning av växten (Thorén ms 1930). En bidragande orsak till dess tillbakagång blev den effektiva ogräsbekämpningen som 1923 dödade samtliga besprutade plantor i länet (ÖLHÅ 1924).
Första fynd
Samzelius 1760, ms 1758 (”flerstans... i wårsäden”). Ö om Örebro 1846 Hamnström (LD).
Bygdenamn och bruk
Växtens namn var i Närke åkerkål (Samzelius 1760; ÖLM 1732), i Asker hönsakål (ÖLM 958).
