Inhemsk i kärr och mossar över hela området och är därmed allm. utom i myrlösa områden. Den är sälls. vid Vättern men f.ö. allm. i Hammar och Lerbäck (Segerström 1932). Björkman (1987a, b) fann den allm. vid 236 av länets sjöar. Lämningar samlades i Axberg (Sernander & Kjellmark 1896) och är kända vid Lerbäcksmossen (Sernander 1898) från senare än atlantisk tid för 4 000 år sedan.
Första fynd
Samzelius 1760, ms 1758 (”flerstans... mossar”). Viby Becksjön 1852 Blomberg (LD).
Bygdenamn och bruk
”Bären äro så sura at de ei kunna ätas rå, dock får man af dem ett kosteligt mos när tillräkligt socker tillägges. Brukas äliest af Guldsmeder wid deras silfwerkokning och hwitgöring” (Samzelius ms 1758).
Tranbär hade en viss ekonomisk nytta som bärväxt i bl.a. Lerbäck (Robson 1833). Vid Frötuna i Götlunda köptes små partier in för hushållet 1797 (Räkenskapsbok 1793–1859). Bären levererades till Laxå husapotek på 1820-talet av Lekebergs-mora (Laxå bruks arkiv).
Rödfärgning av tyger och bläck med tranbär är känd från Skagershult (Harbe 1956) och Mellösa (Nerén 1944).
Växten kallades allmänt tranbär, i Ekeby och Tysslinge tranebär, och i en äldre form tränebär i Ekeby (ÖLM 1732, 1795).