Sydlig art, spridd–täml. sälls., inhemsk på klippavsatser och strandhällar etc., exempelvis massvis på kalkbergen vid Nyttinge i Glanshammar 1993. Förekomsten är ganska skiftande, Nilsson (1986) fann den på 34 lokaler på urbergskalken i Glanshammar, men på blott 2 i Rinkaby. Den värmekrävande harmyntan växer f.ö. på torrängar vid backhällar, banvallar, skifferbrott m.fl.

Den var ”allm. på skalliga backar vid vägen mellan Åkerbystugorna och Sköllersta kyrka” (Gyllenhaal ms 1774). Broddeson (ms) noterade den 1926 i en rågåker.