Måbär är allm. i större delen av Närke men sälls. i delar av Skogsbygden, exempelvis på Tiveden och i Kilsbergen. I Svennevad fann Kjellmert (1947) en enda lokal. Fördelningen av meddelade lokaler tyder på att växten expanderat under senare tid. Den växer i naturlig vegetation på lövrika kalkberg och i bäckraviner. Växtplatser är bl.a. lövbryn, glesa skogar, åkerdungar och rösen. Broddeson (ms) noterade den i ”riktig löväng” 1932. Ovanligt stora snår av måbär sågs 1976 flerst. vid Sjömo i Götlunda ända ute i ett klibbalkärr.
Första fynd
Samzelius 1760, ms 1758 (Edsberg ”flerstans och i myckenhet i Binninge ängar”). Närke 1846 Hamnström (LD).
Bygdenamn och bruk
”Bären ätas... af barn, men äro osmakliga. Quistarna, som äro mycket hårda brukas til rifpinnar. Siälfwa busken är bequäm til wakra häckar i trägårdar” (Samzelius ms 1758). Vildväxande buskar noterades särskilt av Robson (1833) och Sahlstedt (ms 1825) m.fl.
Växten kallades måbär eller kungsbär i Närke (Samzelius 1760, ms 1758). Dessa namn är belagda från åtskilliga socknar (Broddeson ms, Segerström 1932, Viberud 1961, ÖLM 1732).