Alarna i Närke kan spåras till senglacial–förboreal tid för ca 10 000–8 300 år sedan i södra Kilsbergen, då havsytan låg ca 131 m över dagens nivå (Florin 1969, Post 1913). Varefter tillandningen fortskred spreds alen över Närke. Norrifrån kom gråalen, söderifrån klibbalen. Trakterna kring Lännäs och Kumla nåddes för 8 300–7 500 år sedan (Florin 1961) och en rad undersökningar visar alarnas fortsatta spridning i landskapet (Sandegren 1920, Sernander 1909, Sernander & Kjellmark 1896). Enligt Hansson (1985) ingick alved i den förromerska järnframställningen vid Finnbäcken i Hardemo för omkring 2 200 år sedan.

”Wäxer hälst på fuktiga och sumpiga ställen... Trädet göder på ängar med sina löf, och med sina rötter fäster det wägar och åbräddar” (Samzelius ms 1758).

Första fynd

Hübner 1736 (Närke.) Det är osäkert vilken art Hübner syftar på, när han beskriver Närkes alskogar så täta att solen knappt kan skina igenom dem.