Utdöd i Sverige (Gärdenfors 2010). Värmekrävande flytbladsväxt som aldrig har setts i Närke i modern tid. Följande uppgifter omfattar kända fynd av subfossila lämningar av dess frukt.

Sjönöten var en av södra Svealands allmännaste vattenväxter under slutet av den postglaciala värmetiden, då Kvismaren var en utpräglad sjönöts-sjö (L. von Post 1912, 1920, 1925, 1944a). ”Gyttjelagren i strandmossarna till den forna Mosjön och Ekebymossen, vilka avsnördes och blev insjöar först under ett yngre skede av värmetiden, kunna vara späckade med fossila Trapa-frukter” (Florin 1961). Växtens frukter uppträdde ”i oerhört antal under torven vid Säbylund” i Kumla (Sernander 1914a) och skall ha setts i Sköllersta mellan Västra Kvismaren och Vrana (Post 1912). Ekeby-fynden gjord-es NV om Nynäs gård samt i dytagen omkring Sundsbro (Post 1912, Sernander 1922c).

Sjönöten hade sin glanstid under inlandsklimatet med stark sommarhetta under stenålderns senare del och bronsålderns tidigare del. Lämningarna är mestadels omkr. 4 300–2 900 år gamla vid Mosjöbotten och Kvismaren (Florin 1961). Sjönöt växte också S om Bärsta vid Vilstaängen i Hackvad under ungefär samma period, men försvann slutligen därifrån genom igenväxning för ca 3 400 år sedan efter att ha varit synnerligen vanlig (Andersson & Post 1909; Fröman 1944).

I Asker och Mellösa har lämningar setts vid Östra Kvismarängarna och Egebyängarna 1919 (R. Sahlström enl. Malmström 1920), men ett förmodat fynd från trakten mellan Biskopsvrak och Åkersberg i Mellösa dementerades av Post (1912).

Sjönöts-frukter uppträdde ”i oerhört antal under torven vid Dylta bruks mosse” i Axberg (Sernander 1899c, 1914a). Frukter från Gottersätersmossen, strax söder därom, ansåg Sernander stamma från gånggriftstid för omkr. 4 000 år sedan.