Sydeuropeisk prydnads-, läke- och kryddväxt, förvildad i Sverige sedan omkr. 1870-talet, omskriven på 840-talet i Europa (Lagerberg 1943). Den införskrevs av Ebba Lilliehöök till kungsgådar i Arboga och Örebro på 1590-talet (Fries 1895, Grandinson 1901).

Odling är känd i Lerbäck (Sahlstedt ms 1825) och som medicinalväxt i Ramundeboda på 1840–1850-talen (Aulin ms 1913). Den odlades allm. i Närke under 1850–1860-talen, bl.a. ”för vackrare tänder” (Saxon 1933a).