Uppgifter om ”C. integerrimus” från Skala i Glanshammar fr.o.m. 1962 (Nilsson 1986) kan ifrågasättas, då det enda säkert bestämda belägget från lokalen av E. Ljungstrand har förts till C. niger, en art som annars inte noterats där. Länets rikaste förekomster finns på Vätterns trandklippor (Ekholm & Hallin 1980b, jfr Broddeson 1933).
Lokaler
Askersund Hammar ”Kungsholmen i Wettern utanför Råå” 1874 Hartman (UPS, Hylmö 1993); 8 små buskar, fertila 1924 (Broddeson ms, Segerström 1932); kalkberg (Ekholm & Hallin 1980b); 103 504, 1991 ! (OREB). Råå (Segerström 1932). Stora Mossholmen (Stöök 1975). Harge uddar vid Silvernäset och Vänneviken m.fl. strandklippor 162 499, 172 495, 174 495 ! (OREB/ELj) varav 7 lokaler karterats i Löfgren (1995a, jfr Ekholm & Hallin 1980b). Bastedalen, N om viken 1928 (Broddeson ms). Bastedalen 185 497, kalkberg, 1 ex 2001 (Nilsson ms).
Hallsberg Lerbäck Luckebo, kalk 1888 (Sernander 1922c, Öberg 1972a [avser möjligen svartoxbär, det i sen tid enda sedda oxbäret där]).
Örebro Glanshammar 778 771, på forngrav, 1–5 ex 1959, 1971 (Nilsson 1986). Löre 780 786 (Janzon 1972); ängsbacke, 7 ex 1978 (Nilsson 1986, ms). Rinkaby Mejsta 785 730, dikeskant, 1 ex 1980 (Nilsson 1986, ms). Tysslinge Hökerkulla (Gellerstedt 1831).