Läkeväxt, förr odlad i trädgårdar och parker varifrån ett 100-tal bestånd sedan två århundraden har spritts genom utkast m.m. Enl. Sernander (1895) var den allm. i svenska kryddgårdar under medeltiden, men bl.a. Hylander (1971) påpekade att den odlades i Sverige först under 1600-talet och förvildades i landet först på 1740-talet. Örebrobestånden nämns av Afzelius (ms 1779–1784) och var enl. Bagge (1785) vilt växande i trakten.
Förvildade bestånd har setts vid ödetomter, vägkanter, tippar, bäcklundar, banvallar, kalkbrott, kanalbankar och andra områden med trädgårdsavfall.
De omfångsrika bestånden i Ekeby, kända redan av Samzelius (ms 1758) och Gellerstedt (1852), härrör möjligen från början av 1700-talet. De var på sin tid ”Närkes största förekomst, utstrålar från komministergården” (Sernander 1931a, 1933). Ännu 1994 fanns växten ymn. över flera 100 m² bl.a. SÖ om komministergården och i vägrenar kring kyrkan.
En omvärdering av beståndens ålder måste också göras på andra håll i Närke, bl.a. vid Aspa bruk i Askersund/Hammar, där arten knappast växt sedan Vasatiden som Roseen (1933) antog. Odlingen vid Bruksgården uppmärksammades av Sjöbeck (1935b, foto) och Broddeson (ms) såg den förvildad i vägkanten 1930, där den fanns kvar 1991.
Det största registrerade beståndet sågs vid tegelbruksplanen i Hammar över 1 000-tals m² 1990 och på en gammal tipp vid Skyllberg i Lerbäck med omkr. 300 m² 1992.
Första fynd
Gellerstedt 1831 (Trädgårdstäppor på östra och västra sidan av Örebro). Samzelius ms 1758 (Ekeby, Svennevad m.fl.). Längbro Hjärsta gärde utanför Örebro 1857 Anonym (OREB).
Bygdenamn och bruk
”På apotheken fås Petasitiidis rot och blomma. Bladen äro de aldra störste af alla de wäxter, som finnas i Sverge” (Samzelius ms 1758). Den anmärktes vid Örebro apotek 1736 (Gentz 1949) och ingick i Svenska farmakopén 1 (1775).
Växten kallades allm. i Sverige pestilensrot, i Närke pestört (Samzelius ms 1758).
