ängsnäva
Geranium pratense
Mer information om arten

Prydnadsodlad, förvildad i flera gamla trädgårdar på norr i Örebro (Hamnström 1842). Nutida bestånd växer sedan 1800-talet i eller invid gårdar och parker, bl.a. vid kyrkor och prästgårdar. Vid vägskälet mot Latorp i Gräve såg Broddeson (ms) den förvildad i 100-tals ex. i trädgårdarna liksom vid Lannas Ekeberg i Hidinge 1940. På den senare, kalkrika, lokalen fanns 1992 ett 20-tal ruggar på lagårdsbacken och vägrenar. En spars. förekomst vid Nedre Östa i Knista hade 1992 spritt sig flerst. ända ut i åkern.

I Kil har ängsnävan haft ett starkt fäste. Vid prästgården sågs den av Hamnström (1842) och noteringar finns från kyrkogården och vägkanter mot Klockhammar 1951 (L. Larsson). Vid Blacksta och Broby sågs den 1991 (Asklund) och ett delvis ymn. bestånd längs vägen vid Frösvidal handel är känt från 1888 (A. Sandahl, UPS) och var livskraftigt på 1990-talet.

Första fynd

Samzelius ms 1758 (flerst.). Hamnström 1842 (Kil prästgården m.fl.). Örebro trädgårdar på norr 1853 Hamnström (LD/PLa).

Bygdenamn och bruk

Harbes (1956) blåa messommerblomster, som förr användes i kreatursmedicin i Skagershult, avser denna art.

Lokaler

Med vita blommor

Hallsberg Bo 50 m N om Grindstugan, 1 ex 1957 U. Starbäck (S).

Lekeberg Knista Nedre Östa, gårdsogräs, 2 ex 1992 !.

Örebro Ånsta Hagalundsbacken 2003 (Lindström 2004b).

Ring t.o.m. 1969. Prick fr.o.m. 1970.