bergmynta
Clinopodium vulgare
Täml. allm.–spridd i kalkområden, spridd–täml. sälls på Närkeslätten. I naturlig vegetation växer den på kalkrika skogshällar, i klippbranter och i klapper och f.ö. på banvallar, åsslänter, i åkerhörn etc. Det största meddelade beståndet, 25 m², fanns 1990 Ö om Glottrasjön (Holmer).
Första fynd
Samzelius 1760 (”i alla hasselbackar”), ms 1758 (flerst.). Tysslinge Garphyttan 1841 Hamnström (LD).
Bygdenamn och bruk
Örten ”tages orätt til apotheken” (Samzelius ms 1758) vilket syftade på att den ibland misstogs för citronmeliss eller hade övergivits som läkeväxt. Namnet bergmynta användes i Närke (Samzelius 1760).