Kulturgynnad buske i främst frisk–fuktig löv- och blandskog samt åstallskog. I naturlig vegetation växer den i Skogsbygdens stora bäckraviner och på kalkberg, vid källor och dråg, i bäcklundar och odikade sumpskogar etc. Den fanns förr i ”riktig löväng” 1932 (Broddeson ms) och numera vid parkrester, på åkerholmar, järnvägsbankar, varphögar, i kalk- och alunbrott m.m.

Olvon är allm. i praktiskt taget hela Närke. I Hammar och Lerbäck var olvon allm. ”inom större delen av området, även på öarna” (Segerström 1932). På Kalven i Vättern sågs den av både Gyllenhaal (ms 1774) och E. Almquist 1912 (Broddeson ms).

I Garphyttan–Ånnabodatrakten i Tysslinge sågs den på 33 lokaler inom 6 km² (Löfgren 1994). I strandlundarna vid Hjälmaren i Götlunda finner man telningar överallt på landvinningarna där buskarna ”bilda nästan ogenomträngliga snår” (Blomberg 1865a). NV om Västra Kattala i Bo räknade Holmer 100-tals buskar 1991. De största buskarna var en 7 m hög vid södra delen av Garphytteklint 1927 (Broddeson ms) och en 5 m hög vid Haketorps båtplats vid Tjurlången i Götlunda 1974.

Olvon odlas i flera former och ses på ödetomter ss. vid det 1920 nedlagda Trunhem i Hidinge 1996 (M. Andersson).

Olvonlämningar uppträdde i sjönötstorven vid Tänsjömossen i Skagershult (Post 1909a).