Whitelocke 1653–1654 (Ramundeboda Tiveden).

En expansionsfas i Mellansverige fram till 800-talet har konstaterats (Tallantire 1972). En ”ekstock” av gran från yngre järnåldern har hittats vid Mosjömossen i Ramundeboda (Dahlén 1909). Vid den tiden anses granveden ha begagnats vid järnframställning i Viby (Hansson 1985). Hedin (1754) berättade att det vid Luggavi i Kräcklinge ”i forna tider var en präktig tall- och granskog”. Vid Hjälmarsnäs i Mellösa fanns något granskog (Mörner ms 1762). Törneros (1827–1838) reste i landskapet mellan Hjälmaren och Kvismaren och såg ”knappt en enda gran”. Flera topografer imponerades av granarna på åsen över Hjälmaren vid Ässön (Gyllenhaal ms 1774) och vid Skävesund (Uggla 1786). Romantikern Nicander (1839) såg granar på ”Den nakna udden, som skiljer östra Hjelmarn från den vestra, sin enda prydnad lånar utaf dem...”Virke, tjära, kåda, kottar, bark Av långa granstammar tillverkades pumpstockar för Röfors masugnsbygge 1812 (Sahlin 1927) liksom för gruvor och gårdar i Kvistbro fram till 1900-talet (Harbe 1956).

Sedan det grövre timret tagits ut betraktades den klena garnskogen för lång tid som oduglig till annat än kolning och svedjning (Mörner ms 1762). Tjärbränning av gran pågick till 1913 i Ramundeboda då Albin Larsson på Hjulåsen brände 100–150 liter tjära (Aulin ms 1914a).

Apoteken saluförde grantjära ända in på 1940-talet (Svenska farmakopén 11, 1946). ”Abietis kåda” fanns på apoteken (Samzelius 1760, ms 1758). Enligt Gyllenhaal (ms 1774) tog ”Hofmästare Möller grankåda till terpentintillverkning” i Asker/Mellösa. Ännu 1916 gjordes affärer med kådan på Tiveden (Sahlin ms). I Kvistbro användes den som plåster på sår (Harbe 1950). Gran var ett av de bästa takspånmaterialen. Grantak sades hålla 20–30 år (Skogvaktaren 1893: 3). Granvirket har haft mångskiftande betydelse för hantverket genom tiderna. Laggkärlstillverkningen är känd från Asker, senare också i Bo och Svennevad. Där tillverkades ”kar, lårar, byttor och ämbar, åker- och kiörredskap, träskopor, slewar och skedar” (Mörner ms 1762, Wahlfisk 1902). Rötterna användes vid tillverkning av korgar, fiskmjärdar och sängar i många socknar (Mörner ms 1762, Ågren 1986, foto).

Under 1850–1860-talen växtfärgades med gran i Gällersta (Saxon 1933a). Vid betning av fisknät i Mellösa användes grankottar (Nerén 1944). Granristvagor och hässjestörar förekom i litteraturen om folklivet i Edsbergs resp. Glanshammars härad och ”granåra för hjälmarsnipan var självklar förr” (Harbe 1956, Wikberg 1967, Nerén 1944). ”Tak-gran” var ett slags ”trästänger af gran, som hänga ned utför att halmtak att därmed fasthålla halmen” (Rietz 1862–1867).

När Arndt (1807) reste genom Ramundeboda noterade han att husen ofta var ”betäckta med granbark”. Också bikupornas tak täcktes med barken (H. Johansson 1976, Sjöbeck 1935b, foto). Granbarken nyttjades vid garvning av skinn (Kalm 1746) ”vilket gav en viss biförtjänst i skogsbygderna förr” (Olsson ms). Barken tillvaratogs under kriget omkr. 1916–1917 då ”ganska mycket såldes från Laxå och Aspa bruk” (Sahlin ms). Då var dock redan bruket av granbark under avveckling (Giöbel 1902).

Under kriget fick kottplockning för försäljning till bränsle ett uppsving. Även Karroelever i Örebro deltog i arbetet (Linder 1944, 1975). Grankottar var f.ö. det ”förnämsta vapnet vid krig mellan Vekhyttans och Ribbohyttans pojkar” (Harbe 1956).

En urgammal och vitt spridd tradition var bruket av gran till stängsel samt dess småplantor och rötter till den ihophållande hanken (Kalm 1746). En flerhundraårig sed är också bruket av granruskor att märka ut vakar och leder samt fisknät vid vinterfiske (Strandberg 1775). Vid Hjälmarsnäs fick granriset bidra med strö till djuren på 1800-talet och i Almby tillverkades julblossen vid den tiden av granstörar (Saxon 1933b).

Vid Ekeberg i Lillkyrka planterades en granhäck på ”en vall mellan Östra Ängen och Gärdet, 300 famnar” (Gezelius 1783). Saxon (1928b) var föga imponerad av granen som häckväxt: gravkapellet i Askersund, byggt 1907, ”omgives av en granhäck, trasig styckvis, som alla andra dylika. Granhäckar äro omöjliga”.

Gran som föda

”Af granqwistar kan bryggas et smakligt dricka” enl. Samzelius (1760). Späda granskott ingick i Lekebergmoras leveranser till Laxå husapotek på 1820-talet (Laxå bruks arkiv). ”Granskott åts som de var nödåren 1824 och 1868” i Skagershult (Harbe 1947a, 1950). Från Askersund inandades ångan från kokt granris mot halsfluss (Saxon 1934b). I Skagershult skall ormgraneris ha brukats mot ”såg” (engelska sjukan) och ”krängsjukan” (Harbe 1950). Örebro hospitals rum röktes 1798 med bl.a. granris i sjukdomsmotande syfte (Pontén 1975). Utfodring av djur med granris rekommenderades i svensk lantbrukslitteratur under 1700-talet (Hebbe 1939) och i länet 1804 (ÖLHH). Bruket anammades i Skagershult och Nysund som nödfoder till kreaturen under våren (Harbe 1956).

Granpynt

Granris ingick förr i allmogens vardag och fest. I Hardemo/Viby förskönades Finnakällans kanter med ris till midsommar (Olsson 1932b) och vid en färd genom Örebro 1873 såg en resande att staden var pyntad med gran vid midsommartid (Richards 1875). En avlidens grannar lade ut ”risrosor med kvistarna vända från gården” längs vägen och på gården för att hedra den dödes minne (Andersson 1966, Harbe 1947a). Seden är känd från Fallabacken i Sköllersta 1930 (Carlsson ms). Fr.o.m. 1880-talet blev det vanligt med begravningskransar av granris i Edsbergs härad (Harbe 1956).

Brudgran

En bröllopssed från bl.a. Edsbergs härad (Djurklou ms, Harbe 1947a, 1956, foto, Olsson ms) är bruket av brudgranar vid grindarna till en bröllopsgård. ”Avbarkade granar med enbart toppruskan kvar är ännu ganska allmänt i Närke, troligen i hela landskapet, men endast vid bröllop” (Forsslund 1923, ÖLM 1064). I Viby ”1834 påtalades skadligheten i seden att hugga unga vackra barrträd som prydnad vid bröllop” (Viberud 1961), men ännu på 1930-talet restes brudgranar i Närke (Hilmersson 1990). I Hidingebro satte man upp granrisbågar med lingon under brudgranarna (ÖLM 524). Brudgransbruket har fortsatt eller återupptagits i Kvistbro och Glanshammar under 1990-talet, och färska brudgranar sågs vid Broby i Kil 2002 (M. Andersson). Till namnet lätt förväxlade med brudgranarna är de träd som har ”hängande grenar som en slöja samt en krans av smågranar omkring sig” som Brua i Asker (ÖLM 607) och Brugrana eller den pyramidformade Ludnigagrana vid Hälshyttan i Hidinge (ÖLM 524, 571).

Julgran och julris

Seden med julgran är känd i Örebro från 1840-talet (Forsslund 1923). Från 1850-talet finns uppgifter om julgran vid Svartå herrgård i Kvistbro och ”hos de bättre lottade” (Harbe 1956, ÖLM 1749). Under 1860-talet är seden känd från Almby, Mellösa, Nysund och Sköllersta och på 1870-talet från Skagershult för att bli allmän i Närke på 1880-talet (Forsslund 1923, Harbe 1956, Nerén 1944). I Almby hackades granris på golvet till julen (Waldén 1943b).

Sjukdomsträd, trollträd

Boträd, tandvärksträd m.fl. namn åsattes förr de träd som troddes bota krämpor genom att stickor förmedlade kroppens värk till trädet, när stickan drevs in i stammen.

Askersund Askersund Troll- eller Bastugranen, sjukdomsträd vid Ekemon intill Getaryggen fanns förr, ”två man förmådde ej omfamna, under senare år torr och död... stormfälld i mars 1938” (Tjörne 1943, 1964); ”befriade från tandvärk eller bölder  genom att man slog in träpinnar i stammen, numer kullblåst” (von Rosen 1944, bild s. 315). Lerbäck en tandvärksgran vid Klysna i Skyllberg fanns ”nära loftboden för ett 20-tal år sedan” (Sahlström 1936).

Askersund/Hallsberg/Kumla tandvärksgranen vid Hult ”stod i gränsröset mellan Lerbäck, Hallsberg, Viby och Hardemo, höggs ner 1924” (Hellström 1990).

Degerfors Nysund Ett tandvärksträd stod vid Sinnerud ”nu nedhuggen” (Harbe 1950, ÖLM 859).

Örebro Norrbyås vid Gränholmen fanns ”ett sägenomspunnet boträd som stormfälldes för 3 år sedan” [1800-talet] (Djurklou 1943, ms).

Smörjträd, offerträd

Förr fanns vissa smörj- eller sjukdomsträd, vars växt bildade en öppning varigenom sjuka barn drogs för att bli friska.

Askersund Lerbäck Nyckelhult, förr (Sahlström 1936).

Lekeberg Knista ”Offergrana ve Grönbergsmossen, trädde barna genom roten, nu borta” (Harbe 1950, ÖLM 1270). Kvistbro vid Långängen på Fallhytte ägor (Harbe 1950) ”dit kom de långa vägar ifrån å drog bortbytingar igenom” (ÖLM 1173). En eller två trollgranar i Ribboda vid Duvegärdet (Harbe 1950; ÖLM 1064, 1100).

Örebro Almby Sundby, ”Boteträdet har stått vid Länakärret, botade grinigt och svagt barn... och engelska sjukan då de drogs genom...” 1928 (Skoghäll 1992, ÖLM 628).

Gran, grän

Gran har såvitt känt alltid kallats så i Närke (Djurklou ms), förr ofta uttalat ”grän, gränar” (Rietz 1862–1867, S. Fries 1957, ÖLM 1732). I Mellösa ingår namnet i fyra ortnamn (Waldén 1952). Det första skriftliga belägget för gran i ortnamn tycks vara Kumla Gränby (Granby) 1426 (Hellberg 1967, Samzelius 1946). Beteckningen förekommer också i Norrbyås: Gränholmen (Djurklou 1943, ms).

Granvarieteter och -former
Granens olika former har begåvats med en mängd botaniska och folkliga namn varav några tas upp här, namngivna efter bl.a. Hylander (1953b). Uppgifterna lämnas med reservation för att de nog i flera fall i själva verket är något annat än vad som uppgetts. Särskilt tår-, slok- och ormgran resp. matt- och paraplygran tycks ibland ha blivit sammanblandade. Mer kuriöst intresse har uppdelningen i 4 grantyper, som gjordes av Samzelius (ms 1758): gårgran, häng- eller tunbindaregran, myrgran och granbuske.

Med stora kottar var. gigas
Örebro Kil ”kotte härifrån är näst störst av uppmätta i Sverige” 1889 (Wittrock 1914, Sernander 1922b).

Med försenad klorofyllbildning i årsskotten var. versicolor
Askersund Lerbäck Skyllberg 1912 N. Sylvén (LD).

Lekeberg Hidinge N om Lekhyttan 1933 (Sylvén 1933).

Pelargran f. columnaris
Hallsberg Viby Broby äng, på tomten vid äldre torpstuga 1972–1977 (Nilsson 1978, foto, Nilsson ms).

Lekeberg Edsberg Härvesta, branten mot västra gården, frisk, bho 124 cm 1933 (Broddeson ms). Kvistbro Ö om Baggetorp enl. Lillsjöstrandbon Hjerpe 1990 !.

Tjockbarksgran f. corticata
Odlad vid Pålsboda gård i Sköllersta, 1 stort ex 1985, 1999 Ö. Karlsson (Nilsson ms).
Askersund Lerbäck Kotterud 361 652 barrrskog, stort ex 2007 T. Andersson, B. Svensson & Nilsson (Nilsson ms).

Pinngran f. monstrosa
Extrem form med ogrenad stam. Den här eller närliggande typ avses med ”Stafgranen i Lännäs Nyckelhällaberget vid sockengränsen nedom berget, jättegran, nedhuggen före sekelskiftet” (Pettersson 1953).

Tårgran f. pendula
Ej meddelad men möjligen i något fall misstagen för slokgran.

Slokgran f. viminalis
Askersund Lerbäck Älgsten, ”hänggran” 1933 Viktorsson (Broddeson ms).

Hallsberg Sköllersta Tångsätter, grenar långa och föga greniga, strax SÖ om ålderdomshemmet, 2–3 m hög 1925 R. Kjellin (Broddeson ms). Östernärke, Boda [enl. foto otypisk] (Nerikes Allehanda 1991–12–20). Sköllersta vattentornet 576 730, naturpark, 1 stort ex 1993 (Nilsson ms). Svennevad V om Djup, Kirstigrana eller Brugrana vid ”Gröna hällen” på Sotterns södra strand ” med korta och toviga grenar, vilka hänga ned utmed stammen...” med sägen knuten till sig (Forsman 1922b, Lundin 1917a, foto, Odhner 1923, foto, Sernander 1922b, foto, Ydström 1930, foto, ULMA 1914:16, ÖLM 749).

Lekeberg Hidinge Hälshyttan 722 455, vägkant, fridlyst 1936 (Broddeson 1930d, 1935, 1948, Florin 1938); bho 240 cm, krondiameter 7 m, höjd 16 m 1940 (ÖLN); ännu 1996 frisk !.

Örebro Almby/Ånsta ”Ett enda träd vid vägen bortom landstället Somarro vid Örebro, telning efter ett äldre träd, som blivit uthugget” 1830 Frigelius (Gellerstedt 1831); söder om Somarro (Gellerstedt 1852); ”troligen ormgran” (Sernander 1922b). Glanshammar Strupmossen 837 798, 1 ex ”ev. extrem kamgran” (Nilsson 1986). Tysslinge ”nära Sonnaboda på vägen till Moshyttan 2:ne träd af några famnars höjd” (Gellerstedt 1852).

Arboga Götlunda nära Sickelsjö husarboställe 1857, 1859 C. A. Blomberg (Leffler 1866), O. G. Blomberg (OREB, S, UPS).

Ormgran f. virgata
Kan enligt Sjöbeck (1935b) ha varit ett hedniskt kultträd, vilket han exemplifierar med förekomsten i Kumla.
Askersund Askersund Askersund stads skog 1892 A. Torsander (S). Mellan Hafratorp och Melåna 1906 (LAXÅ). Ekemobygget 1930 skogvaktare G. Andersson (Broddeson ms). Hållet, fridlyst 1933 (Florin 1938). V om Norra Hunna 338 432, stort ex i skogen 1963 (Hallin ms). Hammar Vägen mellan Övre Forsa och Sinsberg G. Bergmark (Segerström 1932). Lerbäck Kopparberg och Sandbacken (båda Odhner 1923). S om Önnabo by, nära Rönneshytta, inhägnad, gammal 1934 (Broddeson ms). Mariedam, där nya vägen skär gamla, 1 ex samt 1 ex 70 m därifrån längs gamla vägen 1935 (Broddeson ms). Snavlunda Mastorp, drygt meterhögt (Zetterberg 1957a).

Laxå Skagershult Hasselfors [flera ex. eller lokaler] (Nordmark 1948).

Hallsberg Hallsberg Harsbrotorp–Viken, vägkant Ö om Hultasjöns nordända, stort träd 1955 U. Starbäck (S). Sköllersta Ivanbo, 10 m hög 1926 (Broddeson ms). Ön [2 träd eller lokaler] (Nordmark 1948). Skogen N om Stora Saltorp, 2–3 m högt träd 1955 U. Starbäck (S). Pålsboda kyrkogård (Holmer 1978). Svennevad Mellan Kilsmo och Bystad V. T. Örtenblad (Wittrock i Hartman & Hartman 1889). Bavlinge (Odhner 1923); 1936 G. Karlsson [Kjellmert] (Broddeson ms); åkerkant 350 m NV om Bavlinge gård (Kjellmert 1947); Domänreservat med minst 8 stora granar av ormgranstyp 1990 Holmer. Viby Tyckekärren 428 504 (Nilsson 1978). Gruvan 436 424 ”oklart vilken form trädet på denna lokal tillhör” (Nilsson 1978).

Kumla Kumla Byrsta (Nordmark 1948). Hjortsberga fornområde ”här möjligen med urgammal hemortsrätt...” (Sjöbeck 1935b, foto [av annan granform?]).

Degerfors Nysund Mellan Björnbråten och Gårdsjömossen 1930 (Broddeson ms).

Lekeberg Hidinge Utmed vägen mellan nationalparken och Lekhytte by, ett par unga ex (Serrnander ms 1933). Lekhyttan, 4 m hög, halvdöd 1934 (Broddeson ms). Svenshyttan (Nordmark 1948). Kvistbro Svartå [flera ex eller lokaler] (Nordmark 1948).

Örebro Almby Hjälmarbaden 1909 J. G. Gunnarsson (S); Sundby, 14 m hög, fridlyst 1918, fridlysningen upphävd 1933 sedan trädet blåst omkull (Alm 1922, Florin 1938, Sernander 1922b, Sveriges Natur Årsbok 1934). Asker S om Askers ålderdomshem i Stohagen, 259 cm hög [1920-talet] (Broddeson ms); (ÖLNÅ 1930 foto); (Broddeson 1935, foto); ”mer än två m långa grenar utan eller nästan utan smågrenar av andra ordningen” (Broddeson 1948). Lagmansbacka, fridlyst 1931 (Florin 1938). S om Loviseberg, väg mot Sand och Högtorp, Ö om Sand 1932 (Broddeson ms). Bystad 1933 Viktorsson (Broddeson ms). Axberg Arrud ”otypisk” 1925 B. Lundman. Glanshammar Via 775 799 (Nilsson 1986). Hagafors 811 736, 1963 H. Gustavsson resp. Nilsson (Nilsson 1986); nu borta (Nilsson 1986). Tjugesta 829 766 H. Gustavsson resp. Nilsson (Nilsson 1986). Kil Norra Kil (Nordmark 1948). Lännäs Boda by (Nerikes Allehanda 1990-01-13). Rinkaby (Nordmark 1948). Äsplunda 749 743, 1965, nu borta (Nilsson 1986). Ramstena, ”ej helt typisk” (Nilsson 1986).

Arboga Götlunda Sickelsjö 1855 Blomberg (LD). Lungeråsen (Odhner 1923).

Okänd socken Asker, Axberg, Kumla eller Längbro? Damsäter, ”300 m från skogshörnet där bäcken kommer fram, 1:a bäckens södra kant, 20 m från skogskanten” 1933 (Broddeson ms).

Mattgran, krypgran, hällgran
Med stamlös krona och rotslående grenar, ibland under namnet ”idegran”. Fullständigt topp- och stamlös sedd i Götlunda V om Gustafsberg på morän-tallkulle, 1 ex utbredd över 6×10 m 1994 !. Förekommer på och omkring hällar och branter, ibland svår att avgränsa mot bordgranar. Fr.o.m. 1928 ett 20-tal uppgifter från Askersund, Götlunda, Hallsberg, Hammar, Lerbäck, Rinkaby, Skagershult, Sköllersta, Viby och Ödeby.

Bordgran, paraplygran
Med mycket kort stam och rotslående grenar. Sedd på Vätterns bergiga stränder, andra ogästvänliga häll- och blockområden samt gruvvarp. Efter 1926 ett 10-taluppgifter från Askersund, Glanshammar, Götlunda, Hammar, Kumla, Svennevad, Tysslinge, Viby och Vintrosa.

Klotgran, buskgran
Askersund Lerbäck Fåglamossen 441 588, barrskog, stort ex 2007 S. Forsberg, T. Andersson, B. Svensson & Nilsson (Nilsson ms).

Hallsberg Viby 550 m S om V i Västanmossa, litet ex 1976 (Nilsson ms: ”sannolikt denna form”). 2 lokaler, Gruvan 436 424 och Rödjan 491 417 ”oklart vilken typ träden tillhör” (Nilsson 1978).

Lekeberg Edsberg Härvesta 572 496, något pelarformig, fridlyst 1935 (Broddeson 1935, foto, Florin 1938); NV om gården, enligt gårdsägaren borttorkad 1989 !. Hidinge S om Hälshytte gård, ”Ludnigagranen” (ÖLM 524); bho 240 cm på 1920-talet (Broddeson ms); fridlyst 1930 (ÖLNÅ 1930, foto); ”ett av länets vackraste träd, 2-stammigt (Broddeson 1930d); pyramidformad klotgran (Sylvén 1933, foto); ”Hälshytte brud, Trollgranen, Trollgrönan vid vägen mellan Hälshyttan och Lekhyttan” (Broddeson 1935, foto, 1948, foto, Harbe 1950, foto); borta enl. ortsbefolkningen 1999 !.

Örebro Kil Frötorpet, ”formad som en vass sockertopp och tät så fåglarna inte kunde komma i det... kunde stå under granen en hel dag i regn utan att bli våt” 1880-talet (ÖLM 507). Lännäs Östantorp skjutbana 527 924, vägren, staketomgärdad, 150 cm hög, 120 cm bred, tät 1989 !.

Kandelabergran
Gran med utpräglad kandelaberform genom rakt uppstigande grenar från en låg stam. Kvistbro Ingvaldstorp, 4-grenigt gårdsträd 1996 !. Tysslinge Garphyttan, skogssluttning, 2-stammig 1996 !.

Gamla granars ålder, delvis bestämd genom borrprov (bp):
300 Asker Korsmon, många över 300 år gamla (Furuholm m.fl. 1973).
300 Almby Vid nedfarten till Stora Ässkog, jättegran, föll i storm 1914, ca 300-årig (S. Svensson 1970).
250 Kvistbro Ö om Kviddsjön 660 340, 250 år (bp) 1996 M. Andersson.
200 Kvistbro Axsjöåsen, hög ålder, ca 200 år (Ekholm m.fl. 1984), 5 granar fridlysta 1934 (Florin 1938).
197 Gällersta Norra Bro, jätte, fälldes 1946, då 197 årsringar (S. Svensson 1970).
185 Lerbäck Gropadal 405 633, stormfälld, 185 årsringar 1984 (Hallin ms).
180 Nysund Jätteberget, 180 år (bp) 1996 M. Andersson.
170 Kil Östra Trolldalen, S om vägen 837 528, skogssluttning,
170–180 år (bp), bho 194 cm (Löfgren & Andersson 1997).
160 Kvistbro Ugglehöjdens naturreservat 680 335, 160 år (bp)1996 M. Andersson.
150 V om Ljusen 673 306, mer än 150 år (bp) 1996 M. Andersson.
150 Viby Kossekärrreservatet, 150 år enl. skylt vid trädet (Nilsson ms).
150 Kil Östra Trolldalen, N om vägen, 150 år (bp) (Holmberg 1996).

Stora granar, bho i cm:
420 Mellösa Göksholm, 2 stockar som sevärdhet under skyddande tak invid stubben, enligt skylt på platsen 180 år och 4,2 m i omkrets, nedsågad 1980 !.
392 Askersund Kullamogranen 266 412, stormfälld 2005 O. Nilsson.
366 Tångeråsa Trystorp herrgårdspark 527 441, odlad 1998 (Löfgren m.fl. 1999c).
349 Tångeråsa Trystorp herrgårdspark 527 441, odlad 1998 (Löfgren m.fl. 1999c).
348 Svennevad Skogaholms herrgård 1977 (Holmer 1978).
340 Hammar Hulta 1979 (Hallin ms).
310 Bo några 100 m Ö om Kobäcken 329 847, bergbrant 2004 Holmer.
302 Svennevad Skogaholms herrgård 1977 (Holmer 1978), uppmättes 1940 till bho 270 cm (ÖLN).
[300] Lerbäck Gropadalen, bho 2–3 m, några träd (Sernander 1900).
298 Lerbäck Örberga 398 552, landsvägsren 1992 !.
291 Kil Lockhyttan 884 572, ”nära en m i diameter... bör skyddas” (Lundborg 1976); vägskälet 1995 !.
289 Lännäs Dimbo 572 985, 1998 (Löfgren & Wilhelmson 1999c).
289 Mellösa Östra Rynninge 688 824, 2-stammig 1997 (Löfgren & Wilhelmson 1999b).
280 Bo Iboholm 1992 Holmer.
277 Götlunda Bokärr, vägkant 1979 !.
273 Bo, herrgårdsparken 337 833, i hassellund tillsammans med 7 andra stora granar 1998 (Löfgren m.fl. 2003).
272 Almby Hjälmarsberg, igenvuxen ödetomt 1997 (Löfgren m.fl. 1999f).
272 Asker Bystad 479 825, 1997 (Löfgren m.fl. 1998f).
271 Viby Orrkulla lund 1975 (Nilsson ms).
271 Kil Hålahult 910 606, vid bäcken 1995 !.
270 Svennevad Skepphulta, största ex 86 cm i diameter, höjd 31 m (H. Eriksson 1933); ”upp till 45 m höga, högst i världen” (Sylvén 1933); beståndet planterades 1755 (Sjöbeck 1935b); ”Närkes största” (Dahlbeck 1939a, b); Skepphultabeståndets största gran är efter omfattande stormskador på 1960-talet 245 cm i bho (Ekholm m.fl. 1984, Ekholm & Hallin 1980a).

Övriga märkesträd:
Askersund Askersund Bårgranen vid landsvägen Laxå–Askersund där kistan placerades i väntan på färden fram till kyrkogården, nu borta (Bäckgren 1936). Lerbäck Skyllberggranen gav material till Sveriges högsta flaggstång vid Gällersta forngård (Saxon 1933b).

Laxå Skagershult Testabäcken, ”vårdträd, väldig gran... skyddade gården” (Harbe 1947a). Stabogranarna, två stora granar under vilka kyrkfolket samlades (Harbe 1947a).

Hallsberg Sköllersta mellan Rönne och Rudsätter två jättegranar, bho 262 cm, 40 m höga ”fredade 1946 genom Broddeson” (Thybell 1946); stor, fridlyst, bho 266 cm (Holmer 1978). Viby Finnbäcken nära Tripphultssjön, bestånd av åldriga granar, skyddat men ej lagligen fridlyst (Odhner 1923).

Kumla Hardemo Norrby ägor, boträd V om dalsänkningen som utgör råskillnaden mellan Norrby och Wreta ägor, stormfälld på 1850-talet (Hofberg 1926, Waldén 1955). På 1860-talet fanns en ”ovanligt hög gran i ett träsk. Under granen fanns Vänskällan, som var öppen hela vintern och varifrån Vänsbäcken upprinner” (Ewald 1983). På Viby allmänning [Hardemo/Viby?] sades på 1860-talet Brändabäcken uppvälla under en bemärkt gran (Ewald 1983).

Lekeberg Kvistbro Trollgran vid Västanby i Kråkemo, förr (Harbe 1950). Trumön, en mångfald av jätteträd fram till 1950-talet (Junell 1971).

Örebro Glanshammar Rödmossbäcken 834 802 ”Lovisas gran med sina två döttrar” bho 230, 167 och 158 cm, Käglans största gran 1981 L. Carlsson (Nilsson 1986).