Foderväxt, förvildad i Sverige åtminstone sedan 1820-talet. I Närke meddelad från vägkanter, grustag, och nygrusade vägar, kalkbrott m.m. I Hallsberg växte den på samtliga bangårdar i ökande frekvens 1961–1983 (Dalhielm 1984). Vid Kvinnersta i Axberg sågs den i en linåker 1993 (Sundkvist). På tippar växer den stundom i väldiga mängder.