Spridd kärrväxt vars utbredning begränsas av tillgången på näringsrika, helt eller delvis exponerade, varma strandkärr och diken, kalkbrottdammar, järnvägskärr, sänkta lerslättssjöar etc. Lokalanhopningen längs Hjälmarens norra strand noterades redan av Blomberg (1865a) och omfattar i Rinkaby 20 lokaler (Nilsson 1986).

I Rysjön, Västra Kvismaren, ökade arten efter markberedning 1981 (Hytteborn 1985). En liknande utveckling torde har skapat de nuvarande bestånden på norra Hjälmarstrandens landvinning. I Götlunda växer den bl.a. från inre Fröshammarsviken till Hästnäsuddens spets i väldiga bestånd om 1 000-tals m², främst i sjöns vassbård utanför kärrens klibbal- och björkbård (!OREB/UMa). Stora delar av dessa förekomster omfattar sterila ex.

Ett par odlade bestånd är kända. Den utsåddes vid Härminge S om Adolfsberg i Gällersta på 1950-talet (J. Löfgren) och vid Hälgenäs i Bo sågs sterila ruggar i en anlagd fågelsjö 1991.

Vid Långsändan i Axberg har samlats 5 000 år gamla lämningar av arten (Kjellmark 1899).