Torr- och friskängsväxt, möjligen inhemsk på kalkberg. Den är allm. på urbergskalken i Glanshammar och Rinkaby, 41 resp. 17 lokaler (Nilsson 1986). F.ö. torde den vara spridd–mkt sälls. i de flesta delområden. I Garphyttetrakten sågs 1994 blott 2 lokaler. Segerström (1932) ansåg den vara mkt sälls. i Hammar och Lerbäck.

Broddeson (ms) registrerade den i en ”riktig löväng” vid Stora Hjortstorp i Örebro 1932. Mycket ovanligt kan den ses på banvallar och sandfält, annars i lundbryn, betade ekhagar, på åkerbackar, i gläntor och lövbryn. Angiven från Hardemo kyrkogård (Gellerstedt 1852). Vid Nalaviberg i Viby växte den i en ekhage tillsammans med ängssmörblomma 1989 (Nilsson, OREB).