vätteros
Lathraea squamaria
Mer information om arten

Klorofyllfri rotparasit på bl.a. hassel i mullrika lundar, delvis täml. allm. De flera hundra lokaluppgifterna koncentreras till de forna, klassiska lövängarna i kalkområden, längs Hjälmarens norra strand etc. Växtplatser är också hasselsnår i bäcklundar, dråg, nedom rasbranter, ekhagar och sandstensbrott m.m. Enl. en ortsbo vid Lindudden i Götlunda ”flyttar bestånden sig för varje år”. Den är känd också från snår av hägg och klibbal.

Vid Svartkärr i Vintrosa växte den i 500 ex. inom reservatet och 200 ex. utom detta 1989 (Löfgren 1997c). Strax N om boningshuset vid Lomtärn 222 339 i Askersund fanns 200–400 ex. 1983 (B. Pettersson) och vid Södra Hammaren i Götlunda räknades 180 ex. 1982 (O. Norrgrann).

På 1920-talet fanns vätterosen i en trädgård vid Lilla Kjettstaka i Hammar (Adolfsson 1977). Vid Ängakullen SV om Lilla Hemsjön vid Åsbro i Lerbäck har dess utveckling följts 1932–1960. Flera grupper var uppgrävda där 1952 (B. Fredriksson).

Första fynd

Samzelius 1760 (Svennevad Lund), ms 1758 (Svennevad Bavlinge och Bottorp). Hardemo Lanna skogshage 1847 Zetterstedt (UPS). Viby Ånnebrunns äng 1847 Zetterstedt (UPS).

Bygdenamn och bruk

”Brukas i Nerike af landtman at gifwas åt kreaturen för lungsiukan” (Samzelius ms 1758). Arten kallades i Närke lungört (Samzelius 1760, ms 1758).

Lokaler

Med vita skott

Örebro Tysslinge Skvaleberget, 3 ex bland normalfärgade 1989 S. Juneholm.

Ring t.o.m. 1969. Prick fr.o.m. 1970.