Patrik Engström
Färingsö, Ekerö kommun 2022-06-03
kärlväxter/tvåhjärtbladiga blomväxter/ranunkelordningen/ranunkelväxter/ranunkler/backsmörblomma/vanlig backsmörblomma
Taxasida
vanlig backsmörblomma
Ranunculus polyanthemos subsp. polyanthemos
vanlig backsmörblomma är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Foto: Patrik Engström
Översikt
Översikt
vanlig backsmörblomma är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- vanlig backsmörblomma
Taxonomi
Klass
Ordning
Familj
Släkte
Namn
Vetenskapligt namn
Ranunculus polyanthemos subsp. polyanthemos
Vetenskapligt namn, fullständig form
Ranunculus polyanthemos subsp. polyanthemos
Svenskt namn
vanlig backsmörblomma
norwegianBokmal
engkrattsoleie
norwegianNynorsk
engkrattsoleie
Finskt namn
aholeinikki
finlandSwedish
vanlig backsmörblomma
Danskt namn
Mangeblomstret ranunkel
Foton
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Närkes flora
Löfgren, L. 2013: Närkes flora.
Torr- och friskängsväxt, möjligen inhemsk på kalkberg. Den är allm. på urbergskalken i Glanshammar och Rinkaby, 41 resp. 17 lokaler (Nilsson 1986). F.ö. torde den vara spridd–mkt sälls. i de flesta delområden. I Garphyttetrakten sågs 1994 blott 2 lokaler. Segerström (1932) ansåg den vara mkt sälls. i Hammar och Lerbäck.
Broddeson (ms) registrerade den i en ”riktig löväng” vid Stora Hjortstorp i Örebro 1932. Mycket ovanligt kan den ses på banvallar och sandfält, annars i lundbryn, betade ekhagar, på åkerbackar, i gläntor och lövbryn. Angiven från Hardemo kyrkogård (Gellerstedt 1852). Vid Nalaviberg i Viby växte den i en ekhage tillsammans med ängssmörblomma 1989 (Nilsson, OREB).
Blekinges Flora
Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.
Gammal bofast art.
Atlas of North European vascular plants
Hultén & Fries 1986
840 Ranunculus polyanthemos L.
The range of this Eurasiatic species includes subsp. polyanthemoides (Bor.) Ahlfv. in Neum. (cf. Fl. Eur. 1/1964, p. 226). Subsp. thomasii Ten. is reported from Calabria (I. cit.), possibly belonging to R. nemorosus DC. (no. 841). Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 164.
Floran i Skåne.
Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: har aldrig varit annat än sällsynt (jfr Lilja 1838) men sammanlagt funnen på drygt 80 i landskapet väl spridda lokaler och fram till 1970-talet samtidigt känd från ca 20 aktuella lokaler, men härefter uppenbarligen utgången på nästan samtliga.
Kommentar: B, granskare KAO.
Smålands flora
Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
I Småland den helt dominerande underarten.
Västergötlands flora
Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig, växer i torr, örtrik, naturlig gräsmark i torra betesmarker, på åkerholmar, på sydvända åbrinkar och i alvarmark. Kalkgynnad, ljuskrävande, gynnas av måttligt bete. Tål viss ohävd men inte igenväxning. Har minskat på grund av gödsling och igenväxning av naturbetesmarker. Ganska vanlig på Falbygden, Kinnekulle och på Kålland. Sällsynt för övrigt. 378 lokaler i 131 rutor (16 %).