åkerkål

Åkerkål är ett åkerogräs som också växer på olika ruderatmarker. Växten är ganska vanlig i hela landskapet men har minskat på grund av kemisk ogräsbekämpning och effektiv frörensning.

Åkerogräs, känt i Sverige sedan 1600-talet. Enl. Hartman (1866) var åkerkål täml. allm. i synnerhet i västra och mellersta Närke. Den var täml. allm. i Hammar och Lerbäck (Segerström 1932). Kjellmert (1947) fann blott 3 lokaler i Svennevad.

Ännu på 1970-talet sågs den på 8 lokaler i Viby (Nilsson 1978), efter 1980 på ett 10-tal lokaler i Närke. Senast fanns 3 ex. på tippen vid Skyllbergs idrottsplats i Lerbäck 1991 och längs E18 i Karlskogadelen av Knista 1997 (O. Nilsson 2008).

Dess vanligaste växtplatser på 1920–1950-talen var klövervallar, råg-, havre-, potatis- och ärtåkrar med enstaka fynd också i trädgårdar och i en löväng (Broddeson ms). Under 1800-talet rensades höstsädesfälten genom plockning av växten (Thorén ms 1930). En bidragande orsak till dess tillbakagång blev den effektiva ogräsbekämpningen som 1923 dödade samtliga besprutade plantor i länet (ÖLHÅ 1924).

Åkerkålen är vildformen av rybs och de två former­na är svåra att skilja utan välutvecklade skidor. Upp­gifterna är därför ibland osäkra. Rybs och åkerkål korsar sig fritt och när rybsodlingen ökat kan åkerkålen ha försvunnit som självständigt taxon.

Åkerkål är ett gammalt, kanske urgammalt ett årigt åkerogräs som föredrar lätta jordar. Den var förr vanligare i hela landskapet men under 1900-talet har arten minskat, framför allt i lerbygderna, medan den tycks ha klarat sig bättre i områden med lättare jordar, särskilt i sydvästra delen av landskapet. Den tidigare jämnare förekomsten berodde delvis på kontinuerlig spridning med utsäde från områden med fasta förekomster. Denna har nu upphört och arten har därmed i stort sett försvunnit från lerbyg­dernas åkrar men den hittas ibland som ruderatväxt på jordhögar, vägkanter och andra skräpplatser.

Europa, Asien. I Sverige från Skåne till Norrbottens kustland.

Spridd. Sannolikt något förbisedd.

Sannolikt ännu spridd-tämligen allmän (fast mindre riklig än förr) i alla Bergslagens kulturområden Omtalas härifrån vanligen endast i generaliserande ordalag: Guldsmedshyttan: allmän (1957, Schiöler), Hjulsjö-Järnboås: allmän. (BINN. 1921), Hällefors: allmän (1958, Lindberg), Ljusnarsberg: allmän i åkrar (1909, Laur.), Linde: flerstädes (1950-talet, Nylund). Återkommande inslag i Brodd:s åkeruppteckning från V. Bergslagen under 1920-t:s slut (Brodd. manuskript). I övriga regioner spridd-tämligen sällsynt i kulturområden Den högre frekvensen i Bergslagen (och, enligt LOH. 1951, Norra Väster Färnebo) brukar antas bero på förkärlek för lätta jordar. Ännu regelbundet åkerogräs i Bergslagen, knappast alls i övriga regioner. Utbredningstyp: N1.

Delvis tillfälligt uppträdande, förr troligen allmännare . Arten är dock utan tvivel mer spridd i landskapet än nedanstående uppgifter visar. - 51 (22).

Först uppgiven av Sjöstrand (1833).

(B. rapa subsp. sylvestris)
Status: gammal och bofast. Känd som ogräs sedan järnåldern (HHje 1955).
Förändring och hot: osäkert p.g.a. inkonsekvent taxonomisk behandling och rena felbestämningar men enligt samstämmiga uppgifter betydligt vanligare förr än nu och under 1800-talet ansedd som ett besvärligt ogräs i vårsäden (jfr Lilja 1838 & 1870).
Kommentar: B, granskare SSp.

Åkerkål är ett ettårigt åkerogräs som alltid har varit ovanligt på Öland. Enda undantaget är de två nordligaste socknarna Böda och Högby där växten förekommit ganska frekvent. Man kan jämföra med Småland där åkerkål under Linnés tid på 1700-talet "målade åkrarna gula" (Edqvist & Karlsson 2007). På Öland är växten främst funnen som ogräs i sandiga och magra åkrar, någon gång noterad på skräpmark.

Redan i Sjöstrand (1863) anges åkerkål som sällsynt på Öland. Flitige Rikard Sterner fann växten på sammanlagt 12 lokaler fördelade enligt följande (socken följt av antal lokaler efteråt inom parentes): Böda (5), Högby (6) och Högsrum (1). I dagsläget är åkerkål mycket sällsynt och eftersom avgränsning mot andra taxa kan vara svår har endast fynd med godkända belägg tagits med. Det finns ytterligare några fynd utan belägg under inventeringen som redovisas nedan under osäkra fynd.

För att skilja på åkerkål och rybs behöver man mogna frön. Åkerkål har grå–svarta frön som är < 1,6 mm medan rybs har rödbruna frön som är > 1,6 mm.

Gammal kulturföljeslagare, bofast.

Tidigare uppgifter om Brassica campestris rörde förmodligen rybs B. rapa ssp. oleifera (jfr Johansson 1897, Johansson & Larsson 1996). En rad belägg i LD och UPS har S. Snogerup bestämt enbart till arten B. rapa, varför B. rapa ssp. campestris inte kan anges för ön.

Troligen är vanlig åkerkål förbisedd, men växten har uppenbarligen minskat mycket kraftigt sedan förra inventeringen.

Åkerkål uppträder som ogräs, troligen med fröbank. Den börjar blomma i ekorrbärets tid, men blomningen kan utsträckas ända in i förvintern om den är mild. Drygt 40 % av lokalerna är åkermark, ungefär lika stor andel skräpmarker. Arten är noterad på ungefär 1/3 av lokalerna i klustret Åker, täppa, och är därmed en av de 20 mest frekventa arterna där.