Taxasida

ängsnäva

Geranium pratense

L.

ängsnäva är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Lars Efraimsson
Översikt
Översikt

ängsnäva är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • ängsnäva
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Geranium pratense
Vetenskapligt namn, fullständig form
Geranium pratense L.
Svenskt namn
ängsnäva
icelandic
Garðablágresi
norwegianBokmal
engstorkenebb
norwegianNynorsk
engstorkenebb
Finskt namn
kykäkurjenpolvi
finlandSwedish
ängsnäva
Danskt namn
Eng-storkenæb
Foton
Lars Efraimsson
Ransäter, Munkfors kommun 2020-07-13
Torbjörn Tyler
I odling i Brönnestad s:n. 2024-06-22
Peter Ståhl
Gårdskär 2023-08-25
Peter Ståhl
Gårdskär 2023-08-25
Lars Efraimsson
Ransäter, Munkfors kommun 2020-07-13
Lars Efraimsson
Ransäter, Munkfors kommun 2020-07-13
Lars Efraimsson
Ransäter, Munkfors kommun 2020-07-13
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2012-07-28
Ingemar Gustafsson
Orsa 2019-06-20
Ingemar Gustafsson
Orsa 2019-06-20
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Prydnadsodlad, förvildad i flera gamla trädgårdar på norr i Örebro (Hamnström 1842). Nutida bestånd växer sedan 1800-talet i eller invid gårdar och parker, bl.a. vid kyrkor och prästgårdar. Vid vägskälet mot Latorp i Gräve såg Broddeson (ms) den förvildad i 100-tals ex. i trädgårdarna liksom vid Lannas Ekeberg i Hidinge 1940. På den senare, kalkrika, lokalen fanns 1992 ett 20-tal ruggar på lagårdsbacken och vägrenar. En spars. förekomst vid Nedre Östa i Knista hade 1992 spritt sig flerst. ända ut i åkern.

I Kil har ängsnävan haft ett starkt fäste. Vid prästgården sågs den av Hamnström (1842) och noteringar finns från kyrkogården och vägkanter mot Klockhammar 1951 (L. Larsson). Vid Blacksta och Broby sågs den 1991 (Asklund) och ett delvis ymn. bestånd längs vägen vid Frösvidal handel är känt från 1888 (A. Sandahl, UPS) och var livskraftigt på 1990-talet.

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

1262 Geranium pratense L.

This Eurasiatic species includes subsp. ruprechtii (Woran) Knuth (Caucasus) and var. transbaicalicum (Serg.) Popov eastwards. It has been frequently introduced into parks and gardens and spread beyond its natura! range, for instance to N. America. Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 261.

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Ängsnäva är en gammal prydnadsväxt. De nutida förekomsterna är antingen odlingsrelikter i övergivna trädgårdar eller exemplar som tillfälligt förvildats.

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Tidigare odlad som prydnadsväxt och kvarstående eller tillfälligt förvildad, t.ex. på renar. Ängsnäva är etablerad vid Kummeln i Augerum och Avelsgärde i Lösen.

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Ängsmark med lövskog, park, rabatt. Kulturspridd, sannolikt från trädgårdar. - 3 (3).

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

(Hultén 1950.)

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

28; i alla regioner, mest i Sydöstra. Lever kvar på fyra-sex lokaler, de flesta i Mälarområdet Totalutbredningen enligt MEUSEL (1978) östligt temperat-boreal, från Västra Ryssland och Östra Finland upp till Kolahalvön och Vita havet. Anhopningen i vårt områdets mest klimatgynnade del låter sig alltså inte obetingat förklaras som en effekt av höga klimatanspråk. Att odlingfrekvensen varit högst i Sydöstra är tämligen säkert. Utbredningstyp tills vidare osäker.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund

Status: åtminstone numera ganska sällan odlad prydnadsväxt; lätt självsådd, sedan länge bofast och ej sällan fullständigt naturaliserad. Först uppgiven 1835 från Gödelöv (Fries 1835), men odlad sedan 1600-talet (KLun 2007).
Förändring och hot: frekvensförändring mindre än 16 %.
Kommentar: B, granskare KAO och PLa.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora

Ängsnäva är ursprunglig i stora delar av Europa och Asien men är åtminstone i större delen av Sverige endast förvildad. Den har sedan lång tid odlats som prydnadsväxt men ses numera ganska sällan som sådan. Däremot påträffas den ibland kvarstående eller förvildad på vägrenar, ödetomter, gårdskanter, grusplaner eller järnvägsområden, någon gång också i bryn eller på betesmark. Några sådana förekomster har blivit omfattande, t.ex. i Kalmar Ljungby Fredriksström, eller långlivade, t.ex. ett snart 90-årigt bestånd vid Oskarshamn Oskarshamn järnvägsstationen (för detaljer se lokaluppgifter).

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Ängsnäva är ursprunglig i stora delar av Europa och vidare österut till Kina. I Sverige har den odlats för prydnad sedan länge och de förekomster man finner idag härstammar från sådan odling. Ängsnäva kan bilda livskraftiga och långlivade bestånd i det fria men någon sådan lokal är inte känd på dagens Öland. På primärlokalen vid Tveta förefaller ängsnäva ha funnits under åtminstone 50 år och den bedöms ha varit bofast i landskapet. Det finns en handfull äldre uppgifter i Sterner (1986) men endast tre från inventeringen.

Kulturflykting, förr bofast, numera tillfälligt utkommen.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Trädgårdsväxt, förvildad till vägkanter; även utkommen med trädgårdsutkast. På en lokal i en äldre park möjligen kvarstående. Sällan med vita blommor (Tingstäde, se Lokaluppgifter).

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Ängsnäva är en förr allmänt odlad prydnadsväxt med ursprung i Europa och Asien. I Bohuslän växer den dels på fuktiga och steniga havsstränder långt ute i skärgården, dels på vägkanter, i betesmark och på andra kulturpåverkade ståndorter, där den med all säkerhet ursprungligen är förvildad men fullt naturaliserad. Förekomsterna på blockstränder långt från bebyggelse förefaller dock vara ursprungliga.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Sedan mycket länge odlad som prydnadsväxt, växer förvildad från gamla trädgårdar och torp i betesmarker, på åker- och vägkanter. Traktvis mindre vanlig, mestadels sällsynt. 92 lokaler i 76 rutor (9 %).

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Ängsnävan är en gammaldags prydnadsväxt som här och där ännu odlas. Av gammalt har den förekommit som förvildad i landskapet, främst kring kyrkor, prästgårdar och herresäten. Påfallande ofta har den i äldre tid rapporterats från slåtterängar, kanske inkommen genom mellaneuropeiskt gräsfrö. På flera av lokalerna har den hållit sig kvar under lång tid.

Europa, Asien. I Sverige förvildad, främst i Götaland och Svealand.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Ängsnävans utbredning omfattar stora delar av Europa. Den har sedan länge även odlats som prydnadsväxt, varifrån de svenska förekomsterna troligen har sitt ursprung. I Uppland är den tämligen sällsynt och finns främst i de sydvästra, centrala och norra delarna av landskapet. 85 kartblad, 110 kvadranter.
Ängsnäva förekommer på öppen kulturmark av varierande typ, gärna med buskar och relativt hög gräsvegetation, såsom vägkanter, diken, övergivna betesmarker och tomtmark. Den har också rapporterats från kyrkogårdar och skräpmark. Förekomsterna tycks vara mycket beständiga. Fortfarande växer den t.ex. på den först rapporterade lokalen i Hågadalen S om Uppsala: Fäbodarna.
Förändring - 34 %. – Även om ängsnävan är ganska tålig mot igenväxning har den minskat och försvinner då vegetationen sluter sig till buskmark med alltför höga gräs och örter.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.

Gammal prydnadsväxt, »numer ej odlad« enligt Arnell (1902). Sporadiskt förvildad.

En viss sammanblandning med den nu ofta odlade praktnävan, Geranium ×magnificum kan ha skett under inventeringen.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala
Ängsnäva är som rabattväxt nära meterhög, långlivad och konkurrenskraftig bland jämnhöga arter. Den sprider sig rikligt med frön. Fröplantorna tar sig upp både i sluten rabatt och i gräsmatta och arten är livskraftig även under en igenväxningsfas. Inga gröna delar övervintrar. Skotten är under sin tidigaste utveckling röda och bladen kan på hösten bli röda. Ängsnäva blommar i linneans tid. Den beskrivs i Smålands flora (Edqvist & Karlsson 2007) och på andra ställen som främst i äldre tid odlad och från den tiden kvarstående. Det finns fyra gamla noteringar från Hälsingland. Den angavs av Wiström (1898) från Enånger som ”spars., trol. förvildad” och från Söderhamn på ”barlast”. Vi har funnit den på tre lokaler vid bebyggelse. Två av dem är förvildade herrgårdsparker.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Ängsnäva hittades nyligen i ett kulturpåverkat strandavsnitt vid havet i Tynderö. Den växer där i driftvallen i närhet av mjölke, strandråg och andra graminider. Hur arten inkommit är oklart.