Kalkgynnad glänt och brynväxt, förr möjligen vanlig i slåtterängar, täml. allm.–allm. i kalkområden, exempelvis 51 lokaler på Glanshammar-kalken (Nilsson 1986).

Arten ses numera vanligen i igenväxande asp- och hasseldungar, kalkrika bryn och gläntor med ask, alm, ek och tall. Sällan finner man den i rasbranter, slaggområden och vägkanter. Broddeson (ms) antecknade den rikl. på slåtterytor NÖ om Lanna bruks hållplats i Vintrosa 1929. Det största beståndet fann han 1933 NNÖ om Gröndal i Hovsta.

En viss släktskap med slåttervegetation hade en klippt gräsmark och fotbollsplan vid Höglunda i Tysslinge där den växte på flera ställen 1991.