Läke- och prydnadsväxt som ansågs vara allm. i Närke (Hartman 1866), vilket möjligen gällde vissa socknar, exempelvis Glanshammar (jfr Nilsson 1986). Förekomsten är numera mycket skiftande beroende av kraven på växtplats som utom naturliga bergbranter, klipphyllor och kalkberg är sandfält, grustag, trädgårdsgångar m.m.
Odling av kungsljus har förekommit men nutida ödetomtfynd torde mest vara spontana. Sahlstedt (ms 1825) och Robson (1833) anger särskilt att växten var vildväxande i Lerbäck. Insådda bestånd fanns på 1980-talet längs landsvägen i Gällersta och i fritidsområdet Hästnäs i Götlunda.
Första fynd
Samzelius 1760, ms 1758 (flerst., i synnerhet mycket i Svennevad). Hardemo vid stora vägen till Hult 1848 Zetterstedt (UPS).
Bygdenamn och bruk
Verbasci anmärktes vid Örebro apotek 1736 (Gentz 1949). ”På apotheken fås Verbasci blad. Ludden på bladen kan nyttjas såsom fnyske” (Samzelius ms 1758) och ”brukas för boskap i lungsjuka” (Samzelius 1760). Kungsljus ingick förr i Svenska farmakopén p.g.a. sin goda verkan mot förkylningsbesvär och småsår (Sandberg m.fl. 1983).
I Ekeby ”kokades växten tillsammans med kattostblad till omslag på svullnader enl. Anders Anderse i Björka” (ÖLM 1732) och ingick i medicin till kreatur i Knista (Harbe 1956). Växten kallades kungsljus i Närke (Samzelius 1760).