hultbräken
Phegopteris connectilis
Mer information om arten

Allm., mindre vanlig på Närkeslätten men i det väl undersökta Glanshammar allm. (Nilsson 1986). Arten växer på markvatten- och skuggpåverkade platser, i ask- och hassellundar, i käll- och kärrvegetation, i bergbranter, och vid Östra Trolldalen i Kil även högt uppe i bergspringor på f.ö. vegetationsfria lodytor (Löfgren 1996a). Tål ljusbrist, bl.a. länge kvarväxande vid Ånnaboda i Tysslinge längs fuktstråk i uppvuxen mörk, nästan marksteril granplantering (Löfgren 1994).

Flertusenåriga lämningar av hultbräken förekommer i myrarnas djup vid Axberg Långändan, 39 m.ö.h. (Kjellmark 1899).

Första fynd

Samzelius ms 1758 (”Askersunds Tive wid Ekeberg... I mörka skogar i skuggan”). Götlunda 1861 Blomberg (LD).