pepparrot
Armoracia rusticana
Mer information om arten

Införd krydd- och medicinalväxt, odlad utanför Uppland och Stockholm tidigast från 1600-talets mitt (Swederus 1911). Den odlades vid bl.a. Bohlby i Skagershult 1768 (Magnusson 1967) och senare i Lerbäck (Robson 1833, Sahlstedt ms 1825) och är känd vildväxande i Närke sedan 1758, en av de äldsta kända förvildningarna av växten i Sverige (jfr Hylander 1971), och sedan allt oftare (Gellerstedt 1852, Hartman 1866, Blomqvist & Rosenberg 1921).

Idag är pepparroten förvildad på många lokaler. Den sågs ”vid Blackstads gästgivaregård i en kålgård både på fasta marken och i gungfly” (Afzelius ms 1772–1789). Vid stränderna av Hjälmaren växer den på grundare vatten långt från land och i block- och muddermassor. Vid Göksholm i Mellösa har arten ett gammalt tillhåll i herrgårdsparkens strandvass (Löfgren & Wilhelmson 1999a). Vid Östra Laxsjön i Ramundeboda sågs den långt ute på en revelspets 1989.

Pepparrot bildar bestånd längs stränder och ofta i närheten av gårdar. Den ses kvarstående, möjligen sedan århundraden, vid Kägleholm slottsruin i Ödeby och Norra Järnäs ödeby i Götlunda. I en hästhage vid Frötuna i Götlunda fanns den 1991 rikl. inom 100 m². Broddeson noterade arten 1930 i ett 200 m långt bestånd vid Hidingsta station i Norrbyås.

Första fynd

Samzelius ms 1758 (Kvistbro Trosaån, Askersund Brona). Örebro vägen till Skebäck 1852 Blomberg (LD).

Bygdenamn och bruk

Vid Laxå bruk ingick den i hästfodret på 1820-talet varje vecka för att rena djurens munnar (Muhr 1892). ”Roten rifwen och blandad med ättika ätes til färsk fisk. Rifwen med ättika och upblandad med warm miölk är god mot skörbiugg. Lagd i kall miölk tiänar fruntimmer at göra deras hy fin och skär. Är äliets skarp och hetsig, stimulerar magen, förtar wämjelse, ökar appetiten, drifwer urin och afför grus. Är god mot maskar. Tiänar i wattusot [ödem] och gulsot. Syropen lindrar i asthma eller quaf af slem” (Samzelius ms 1758).

Pepparrot inköptes till Örebro hospital 1809 (Pontén 1975) och ingick i medicin mot reumatism i Lerbäck på 1800-talet och ”mot dåligt humör” i Örebro (Saxon 1934b). Den användes riven mot huvudvärk i Ekeby (ÖLM 1732).

Växtens egenskaper ligger till grund för ett par talesätt från Närke, båda i (Saxon 1930):

”Han står i som en pepparrotstjyv (arbetsamt)”.

”Dä va starka krydder i den här såsen, sa dalkarn, feck pepparrotssås (nytt för honom)”.

Ring t.o.m. 1969. Prick fr.o.m. 1970.