Vattenväxt, allm. i hela området i näringsrika sjöar och vattendrag, men sälls. i Garphyttetrakten i Kilsbergen 1994.
Säv av ”Scirpus lacustris-typ” uppträdde i södra Kilsbergen för omkr. 9 000 år sedan enl. lämningar från senglacial–förboreal tid (Florin 1969). Den är känd från lager under sjönötstorven vid Vilstaängen i Hackvad och Tärnsjömyren i Skagershult (Post 1909a, Sandegren 1920) och senare från flera Närkelokaler (Tolf 1893).
Första fynd
Sundenius 1672 (Skagershult Toften). Götlunda [1860-talet] Anonym (OREB).
Bygdenamn och bruk
”Tiänar til tak på små hus: skäres til winterfoder åt boskapen. Brukas til stopning i klöfsadlar” (Samzelius ms 1758). Säv användes till matt- och korgflätning (Gellerstedt 1831) men det är osäkert om bruket gällde i Närke.
Förr kallades arten säv eller kolvass (Samzelius 1760) och är den ”som närkingen kallar trinnvass” (Rosenberg 1975). I Ekeby sade man blavass om både vass och säv (ÖLM 1732).