Krönigkraut, Nicotia eller peta införskrevs av Ebba Månsdotter Lilliehöök till trädgårdar i Örebro och Arboga på 1590-talet (Fries 1895). Det var tidigare än det äldsta kända belägget för nyttjande av tobak i Sverige 1628 (Cederlund 1967). Huruvida växten var bondtobak eller tobak är svårt att tyda. Möjligen var det bondtobak som efterfrågades. Den kallades petum av Linné (Edqvist & Karlsson 2007).
Bygdenamn och bruk
Tobaksrökning förbjöds i Segersjö kungsgårds ladugård 1706 (Waldén 1949a). Att rökningen var ett allvarligt hot fick man belägg för 1723 i Mellösa då prästgården brann ner till följd av ”soldaten Dunderfeldts pipa” (Löw 1922).
Odlingen i Askersund skedde på 1720-talet, ”möjligen redan innan en Kunglig förordning 1725 och Kommerskolligiums tobaksfrö-utdelning” (Haugard 1940). Hallman (ms 1737) nämnde tobakshandeln i Askersund som en viktig näring och 1746 gavs tillstånd för ett tobaksspinneri i staden (Söderstéen 1926). Året därpå odlade Askersunds borgerskap knappt ett och ett halvt tunnland tobak (Haugard 1946). Ett tobaksspinneri startades och drevs några år samtidigt som Askersunds borgare förbjöds att sälja tobak i Karlskoga och ”en för några år sedan anlagd Tobaks-faberique gick öfwer ända” (Mörn-er ms 1762).
I Örebro odlades under 1740- och 1750-talen högst ett tunnland, mottagare var ett tobaksspinneri för tobak och snus som fanns t.o.m. 1783 (Lidström 1969). Om en tobaksfabrik i Örebro stad sades ”sedan Tobaks-Fabriquen... de sednare åren mycket förkofrat sig, har man... mera vinlagt sig om tobaks plantager än tilförne” (Bagge 1785). Fabriken i Örebro omtalades i samband med export av tobak genom Hjälmare kanal till Mälaren (Topografiska 1844).
Från Kräcklinge anmärktes att ”någre Tobaksplantor finnas här och der, dem hvar sköter... och nyttjar för sig sjelf ” (Hedin 1754). Vid Vissboda i Lerbäck odlades tobak i lyckor kring hustomterna (Waldén 1949b) och i bondtäppor men växten var mycket ömtålig för frost (Sahlstedt ms 1825). Från Örebrotrakten nämndes att tobaksodlingarna i Sverige var vanliga vid gårdarna för eget bruk och att alla Närkes tobaksfält frostskadades 1812 (Thomson 1813).
Åtminstone åren 1876–1880 och 1886–1890 förekom ej tobaksodling i länet i nämnvärd omfattning enl. Hushållningssällskapet och landshövdingeberättelsen. På Tiveden nyttjades växten mest som tuggtobak (Aulin ms 1915a). Vid Lilla Bremon skedde den sista husbehovsodlingen i trakten 1877 (Aulin ms 1914b).
Odling av tobak vid stugväggen skedde på husets nordsida varav växtens namn på 1800-talet på Tiveden: ”nordanvägg” (Aulin 1914b, 1915a). I Edsbergs härad odlades den i täpporna och ”tuggades som den var”. (Harbe 1956).
I Kil användes tobak som ett medel mot förslappning hos kreatur (Saxon 1934a). Ett talesätt i Närke var ”pengar söm gräs å tobak söm långa ormar” (Saxon 1930).